Idag åker jag ut på turné mot Mona Sahlin för att fråga henne varför hon försvarar en ungdomsfientlig politik och varför hon vägrar att prata med mig och andra ungdomar. Min första plats att vara på är i Tantolunden där hon håller sitt sommartal idag. Jag kommer stå med en skylt och fråga varför hon vägrar prata med mig. Därefter kommer jag försöka få en pratstund med henne. Detta kommer jag göra så ofta som möjligt fram till valet. Politikerbloggen har skrivit om det.
Den människa som kan försvara Mona Sahlins ungdomsfientliga politik skulle jag vilja träffa. För tro mig, det är omöjligt att försvara en dubblering av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det är omöjligt att försvara att en potentiell statsminister inte lyckas presentera något annat förslag än fler praktik- och utbildningsplatser. Det är omöjligt att försvara hennes ruttna syn på ungdomar när hon vill behålla den åldersdiskriminerande Lagen om anställningsskydd.
När Mona Sahlin pratar om att höja arbetsgivaravgiften för ungdomar känns det ungefär som att hon bott under en sten den senaste mandatperioden. I ett samhälle där arbetslivserfarenhet väger tungt är det svårt för Frida, 19 år, att mäta sig mot Anders, 49 år, i jobbsökande. Simpel logik ger Anders jobbet. Men med Alliansens halvering av arbetsgivaravgiften har tröskeln för att anställa Frida blivit lägre. Men Mona Sahlin vill stänga ute Frida från arbetsmarknaden. Får hon bli statsminister tänker hon fördubbla hennes arbetsgivaravgift istället. Medan Centerpartiet och Alliansen tror att morötter leder till jobb tänker Sahlin istället fokusera på att piska ungdomar till ett jobb. Smart? Inte direkt.
Att hon dessutom inte har några som helst konkreta förslag för att Frida ska få jobb, förutom möjligtvis lite fler utbildningsplatser här och där, är ett faktum som bör skrämma iväg varje väljare som tror på våra ungdomar. Jag och mina klasskamrater förtjänar en statsminister som inte bara tänker motsätta sig Fredrik Reinfeldt, utan också vågar tänka nytt och vågar tänka framåt. Mona Sahlins säger bara nej, nej och nej – men har aldrig några egna förslag. När jag i maj ville få till ett samtal med Mona om ungdomsarbetslösheten och verkligen ville höra hennes förslag möttes jag av ett trist svar – Mona hade inte tid för mig. Hur kan man inte ha tid till att stå till svars för de förslag hon presenterat, som kommer beröra mig direkt? Det är väldigt ansvarslöst. Samtidigt stod Ibrahim Baylan nyligen och pratade högtidligt om hur viktigt det var att prata med vanliga människor och väljare, och hur många Socialdemokraterna tänker prata med i detta val. Är inte jag en vanlig människa? Är jag inte värd att prata med?
Sen vill hon behålla Lagen om anställningsskydd (Las) också. Det är ju det värsta i hela Socialdemokratin. Hon vill behålla en lag som säger att om ett företag anställer flera personer samtidigt, är det den som är yngst som får gå först av dem vid varsel. Hon vill behålla en lag som säger att om ett företag är tvunget att varsla människor, är det den som gick in sist på arbetsplatsen som måste gå först. Det kallar hon för en rättvis lag. Är det rättvist att omyndigförklara svenska företag? För det är precis vad Las gör. Den frihetsberövar människor och är en lag som indirekt säger att staten vet bättre än dig och mig. Jag skulle istället vilja att Mona litade på mig och min förmåga att behålla mitt jobb tack vare min kompetens, och inte för att jag suttit i 25 år på samma stol. Tänk när jag får mitt drömjobb och jag måste sticka därifrån för att en lag som tar systemen före människan finns.
Detta är Mona Sahlins vision för Sverige – att göra det dubbelt så dyrt att anställa ungdomar, att inte prata med ungdomar under valrörelsen och att tvinga bort mig från mitt drömjobb. Jag undrar om hon tar upp det i sitt sommartal idag.
