Woohoo! Som Annie skriver kommer regeringen imorgon att lägga fram ett lagförslag där även Arbetsförmedlingen kommer omfattas av Lagen om Valfrihetssystem (LOV). Lagen är tänkt att sättas i bruk den 1 juli, om regeringen får som de vill. Detta kommer innebära att man som arbetssökande själv får välja aktörer utifrån en lista. Lite liknande systemet i hemtjänsten.
Men vi i det liberala Centerpartiet vill gå ett steg längre. Såklart. Arbetsförmedlingen ska om vi får bestämma göras om till en myndighet. För som det ser ut med det lagförslag regeringen lägger fram kommer Arbetsförmedlingen att i egenskap av förmedling även granska aktörerna och granska sig själva. Det vore bättre att göra om det hela till en myndighet och på så sätt öka konkurrensen ännu mer.
Men. Ett steg i rätt riktning. Gillar’t.
Tänkte slå ett slag för nystartade Jämställd.se som är ett initiativ av Centerkvinnorna. Initiativet är tänkt för att helt enkelt lyfta frågan om jämställdhet och för att skapa debatt. Det fina med det hela är att det inte är Centerkvinnor all over. Det är folk från hela Centerrörelsen som får tycka till, där ibland jag från CUF! Men jag har sällskap av många andra fina och duktiga skribenter från hela landet.
Jag uppmuntrar er alla att kolla på bloggen och framförallt gå in och diskutera. Det här är verkligen en kanal för att påverka och testa sina argument. Ett hett lästips är Marie Wickbergs inlägg om att internationella kvinnodagen främjar könsapartheid. Hon har så rätt. Så. Rätt. Det är nästan läskigt hur lika tankar jag låg och tänkte i söndags natt.
Nåväl, in och titta – så ses vi där!
Ni vet när man har massor med enskilda saker att fixa. Saker som tar max en halvtimme att fixa, typ? Mm. Jag har massor av sådana saker just nu. Dels så har jag mitt estet-projekt vilket består av typ sjuttiotvå olika saker att fixa. Sedan måste jag kalla till möte för festkommittén som anordnar förbundsfesten för CUF:s förbundsstämma i maj. Sen så måste jag och Marie träffas och designa affischer och flygblad att dela ut till blivande medlemmar.
Och så får vi inte glömma min praoplats! Jag praktiserar ju på Lakritsroten, Sveriges absolut bästa lakritsbutik, typ? Helt underbar är den. Idag gjorde jag min första dag där, och jag är nöjdare än någonsin. Fantastiskt roligt. Men ack så mycket!
Nejmen. Det är rätt mycket just nu. Men i och för sig gillar jag att ha saker att göra. Så jag är väl ganska så tillfredsställd just nu.
Hann på tåget hem läsa att Miljöpartiet lyckas kamma hem 10,6 procent i dagens Demoskop-undersökning. Centerpartiet lyckas få 4,7 procent samtidigt som 13,6 procent uppger att de är osäkra. Det är en ökning med 2,8 procentenheter vilket jag tror beror på det osäkra läget i Alliansen idag. Det är inte bara Centerpartiet som vacklar. Även Moderaterna har haft problem med klädkoder. Generellt sett känns det som att Alliansen inte riktigt lyckas profilera sig lika bra som de har möjlighet att göra. Man når inte ut med den politik vi står för.
Varför alla flyr till Miljöpartiet är och förblir väl en gåta. Men, man kan ju inte utkräva tankekraft hos varenda väljare!
Det är med visst vemod jag läser att Maud vill utöka RUT-avdraget. Jag är ju positiv till ett RIT-avdrag, och trodde innerst inne att det var det som skulle komma på dagens konferens. Men så blev det avdrag som verkar innefatta lite allt möjligt.
Jag är givetvis väldigt glad över att se den här positiva inställningen till en reform. Men. Nu finns både ROT, RUT och RUT på steroider. Vi har en väldans massa avdrag nu. Vore det inte bättre att faktiskt göra det jag tror alla mer eller mindre väntat på – en total skattereform? En total skattereform med låga skatter och mindre avdrag, undantag och priviliegium.
Det tror jag är vad vi alla väntar på.
Men det glädjer mig att Maud ändå har tagit ett steg på vägen. Det visar tydligt vart vi vill gå. Men mer måste ske, och det är snart!
Läser hos André att Alliansen idag kommer att presentera ett nytt steg i RUT-avdraget. Det är Maud Olofsson som kommer att hålla anförandet. Känns helt rätt, med tanke på att RUT-avdraget ju faktiskt är en centeridé från början. Jag tror också att Maud kan få stärkt förtroende om hon får ta det här. Det är, som många påpekat, ingen som riktigt vet vad Centerpartiet tycker och står. Vi måste profilera oss. Och det är precis vad Maud gör nu.
Jag håller förövrigt tummarna för att det blir ett RIT-avdrag. Det vore helt underbart både för de som nyttjar det men också för ungdomsarbetslösheten. Go Alliansen!
Ber om ursäkt för en hafsig krönika. Denna vecka har varit extremt lång och tung, med väldigt lite sömn. Det här är mina tankar, om än presenterat på ett väldigt dåligt sätt kanske!
I veckan satt jag på tåget hem. Jag hade varit på en utbildning tillsammans med härliga valarbetare för Centerpartiet. En fråga som kom upp när vi hade en dragning av vad som krävs av oss i valet var vad vi skulle göra om vi inte sympatiserade med distriktets politik. Jag började fundera. För svaret blev att distriktet då skulle diskutera frågan med berörd valarbetare. Inget konstigt i det. Jag förstår till fullo att man vill att arbetare som ska representera och sprida distriktets politik också ska kunna stå för den själva. Och gör man inte det är det bra med en diskussion.
Men jag tänker på själva helheten. Att vi hela tiden verkar tvingas till att kompromissa. Tycker inte jag så, nä.. då får vi göra så. Tycker inte du så, då kan vi nog göra såhär. Hit och dit. Hela tiden. Vi har två block i det politiska Sverige och vidare efter det ett par småpartiet som står utanför den etablerade skalan. Men dessa två block tvingas kompromissa i ungefär allt. Just för att man skriker efter makten. Såväl den rödgröna koalitionen och Alliansen tvingas regelbundet till att kompromissa. Inte heller där är det något fel. Egentligen.
Ändock känner jag lite tvivel på om politik verkligen ska gå till på det här sättet. Att man ger med sig, utan någon större fight egentligen. För hur är det möjligt att man bara helt plötsligt ändrar åsikt? Lite sådär när som helst. Ena sekunden gillar man det här med RUT-avdrag, andra sekunden är det nog inte en vidare idé. Ena sekunden är datalagring bu, andra sekunden kanske det inte är så tokigt.
För visst är det poängen med politik lite att man ska lyckas med att driva fram sin egen hållning och sina egna ställningstaganden i beslutsfattande organ. Så ser jag det i alla fall. Men med en blockpolitik som den vi har i Sverige där det finns två block och that’s it (sorry, PP och SD) så blir en sådan struktur omöjlig. Vi måste hela tiden stödja oss på andra partiers medhåll i alla frågor, vilket leder till ett tämligen osunt kompromissande. För utan en självständig politik där varje parti eller organisation själva utformar sin egna politik blir Sverige ett stillastående land som vilar på kompromisser hit och dit.
Jag säger inte att politiska överenskommelser är bullshit. Verkligen inte. Men när ett politiskt system formas utefter en debatt där allt kretsar kring kompromisser – då har vi problem. Jag gillar att man kan samarbeta i allianser, men när det kretsar kring kompromisser som känns halvklara och halvdana, ja, då har vi som sagt stora problem.
Kompromisser är jättebra Men de måste vila på en stadig grund och dessutom vara väl förankrade i verkligheten. Tyvärr är det inte så idag.
Veckans bloggdebatt, som Kent Persson så fint arrangerar varje vecka, handlar om ungdomsjobben. Det är en oerhört viktig fråga som jag innerligt hoppas att varje politiskt parti tar tag i ordentligt under kommande mandatperiod.
För att minska arbetslösheten bland ungdomar finns det en viktig faktor för mig, som jag tycker glöms bort rätt ordentligt. Det handlar om frihet. Vi måste förstå att ungdomar som kommer ut och ska börja jobba idag har helt andra förutsättningar och idéer än vad min mormor hade när hon skulle ta sitt första jobb. För att uppnå det här är det viktigt att staten aldrig definierar ett jobb, kan man kortfattat säga. För det finns så många möjligheter och idéer kring vad ett jobb är. Därför är frihet så otroligt viktigt på arbetsmarknaden. Inga krångliga regler och förordningar helt enkelt. Det orsakar ingenting annat än problem och komplikationer.
Men sen är det viktigt att stimulera ungdomars plånböcker. Med sänkta skatter och mer pengar i plånboken lockas folk till att jobba, inte minst ungdomar som idag lever vitt skilda liv och behöver pengar att spendera på saker som är viktiga för dem.
Tyvärr har vi idag en regering som är rädda för en skattereform. En skattereform som innebär låga skatter och mindre krångliga avdrag. Så tills vi har reformerat skattesystemet helt och hållet får vi nöja oss med skattereduktioner såsom ROT och RUT. Vi stimulerar där det behövs, i sektorer som är drabbade bland människor som behöver det. RUT-avdraget har skapat massivs med jobb bland kvinnor och invandrare till exempel och även ökat efterfrågan på den typen av tjänster.
Centerpartiet har föreslagit RIT, som utökar hushållsnära tjänster till att även gälla IT-tjänster i hemmet. IT-branschen är en sektor där massvis med unga skulle kunna få nya jobb. Ungdomar har kunskaper i branschen, men med tanke på att det är fasansfullt dyrt att anlita någon som exempelvis reparerar en dator eller installerar en TV får dessa unga inte utlopp för att visa sin kompetens i arbetslivet. Alltså går viktig kompetens som behövs i samhället till spillo, vilket ligger ungdomsarbetslösheten till tyngd.
Vi kan alltså lugnt konstatera att (1) IT-tjänster efterfrågas i samhället och (2) det finns kunniga ungdomar som skulle platsa i IT-branschen. Men efterfrågan är för låg, just på grund av den höga kostnaden som ligger på tjänster idag. Därför har Centerpartiet föreslagit RIT-avdraget. Vi vill se en ökad marknad för IT-tjänster. Människor söker redan efter det, men avhålls på grund av den höga kostnaden. Med ett RIT-avdrag gör vi det enklare för gamla mormor att installera bredbandet samtidigt som barnbarnet får jobb. Det här kommer skapa tusentals nya jobb och göra tidigare svarta jobb till vita. Precis som med RUT och RIT. Precis så.
Andra bloggare om detta: MinaModerataKarameller, Kent Persson, Hanna Wagenius, Per Ankersjö, Johan Hedin, Annie Johansson, Johan Pettersson, Jonas Pettersson, Federley, Magnus Andersson
Foto: victoriapeckham/flickr
Bloggosfären har verkligen rasat mot Peter Eriksson (mp) som i Ekots lördagsintervju i P1 berättade att Miljöpartiet numera är för datalagringsdirektivet, något man varit emot tidigare. Allt för att visa en enad front. Man ska visserligen inte kasta sten i glashus, sa centerpartisten, men åsiktsmässigt är det här en katastrof. Ett förslag som totalt bajsar på den personliga integriteten har integritetspartiet Miljöpartiet nu sagt ja till.
Många EP-valsväljare valde Miljöpartiet just för dess ryggrad i debatten och den tydliga integritetsbevarande linjen. Jag och många andra med mig såg dock detta som ett spel för gallerierna när man går ihop med V och MP i en koalition inför riksdagsvalet. För med Bodström i en regering så är allt vad heter integritet bortglömt.
Jag undrar vad Miljöpartiet har att vänta nu. Det här lär definitivt sänka förtroendet för hela koalitionen i stort.
Det gläder mig dock att Centerpartiet tar ställning mot direktivet. Hoppas nu att vi inte viker undan!
Medier: Magnus Andersson, Hanna Wagenius, Ingrid Lundqvist, Aftonbladet, SVT Debatt med Isobel Hadley-Kamptz
Foto: prasan.naik/flickr
Jag tänkte ge RUT-avdraget en liten push framåt, för det är tydligt att många politiker inte förstår själva grejen.
För det första har det skapat 11 000 nya jobb. Då talar vi vita jobb. Från att ha varit en bransch som dominerades av svartarbete har centerförslaget som alliansen sedan hakade på gjort om detta till vita jobb, som alla kan känna sig säkra över att nyttja.
En annan viktig aspekt på det är jämställdheten. Det är främst kvinnor som arbetar med hushållsnära tjänster. Med ett skatteavdrag på dessa tjänster ökar efterfrågan, och enligt den gamla princip tillgång-efterfrågan, anställs således fler kvinnor. Något som förvånar mig enormt är att vänsteralternativet vill behålla ROT-avdraget, som gett fler män jobb. Alltså vill man ta bort ett avdrag som gett kvinnor fler jobb, men behålla ett avdrag som fungerar enligt samma princip, men som gett fler män jobb istället. Jämställt? Nä.
Det jag blir mest upprörd över i debatten är när motståndare gör det hela till någon klassfråga. Att de rika nyttjar de fattiga för att de ska städa lyxvåningar. Men om det är en medelklassfamilj som nyttjar avdraget… nää, då är det nog okej. Eller? Man minerar hela branschen och gör det till något ”icke-jobb” vilket Hans har skrivit riktigt bra om.
RUT-avdraget är ett avdrag som har skapat jobb och ökat sysselsättningen bland kvinnor och invandrare, och som dessutom gör det riktigt jävla skönt för mig att komma hem när städhjälpen varit här i veckan. Och så många andra i Sverige. Och nej, det är inte bara överklassnobbar som jag som nyttjar avdraget (om ni nu inte förstod ironin i rubriken).
Over and out.
Andra bloggar: Kent Persson, Centralt, Magnus Andersson, Federley, Ankersjö
Foto: kunkelstein/flickr - CC BY-NC 2.0
Det här är ju så komiskt. Kommer ni ihåg hur mycket Mona Sahlin kritiserade Maud Olofsson för att hon skickade fram Jöran Hägglund i många debatter om SAAB? Jag kan tycka att Olofsson prioriterade ganska fel där, trots att jag givetvis förstår att Jöran är den som ändå hade ett ganska stort ansvar över det hela.
Men det hela blir så ironiskt och Monas resonemang faller helt när jag läser att Mona Sahlin på fullt allvar skickar Luciano Astudillo, som alltså är en tämligen okänd riksdagsledamot bland socialdemokraterna, till en debatt om skatteavdrag för hushållsnära tjänster i Agenda. Hon tackar alltså nej till att debattera en fråga som Socialdemokraterna i bloggosfären är extremt måna om att försvara. Hon tackar nej till en fråga som definitivt kommer spela en stor roll i valet. Vad är det för representativt ledarskap? Inget alls, vill jag säga.
Jag har hört namnet Luciano Astudillo ett fåtal gånger, och då pratar vi ändå om någon som nördar Politikerbloggen och den politiska bloggosfären. Säger sig självt att väljarna i stugorna kanske inte känner till denna man. Nåväl, det är ett strategiskt beslut som är upp till Socialdemokraterna själva – men det blir ironiskt, som det så lätt blir när Mona styr och ställer!
(”Rösta på Sahlin för ett ironiskt Sverige!”, vore inte det en rätt bra kampanj för S att driva?)
Per Ankersjö har förövrigt bloggat om detta.
Läser hos Mymlan om just trygghetskänslan många söker hos sin TV. Att det egentligen inte handlar om själva innehållet, utan många gånger om just tryggheten. Man vill känna igen sig.
Och jag är beredd att hålla med. Jag tror att vi med alla våra vanor mer eller mindre söker trygghet. Människor gillar den känslan – av att det finns något vi kan luta oss tillbaka på. Likadant som att det inte är just det jag gör på min dator som får mig att dras till den, utan själva tryggheten som (pinsamt nog) är uppbyggd ikring det. För jag blir trygg av min dator, believe it or not. Likadant som att jag tror att någon blir trygg av att läsa Aftonbladet. Eller äta mackor. Eller sitta på toa.
Jag tror att vanor och rutiner i livet är ett sökande efter trygghet – och förändringar i någonting man aktivt söker trygghet i resulterar i en bristande trygghetsbild.
Men jag skiter i Plus. Det ska ni ha klart för er. Men Mymlans funderingar kring trygghet är väl värda att tänka på.
(Blev många trygghet i ett och samma inlägg, men klockan är halv ett en söndagkväll. Förlåt.)
För er som inte läser min spalt på Sourze så kan jag tipsa om en krönika jag skrev i fredags. ”Slukar politiken min ungdom?” är titeln, och det är en krönika som jag hade väldig ångest över att publicera. Jag brukar aldrig gå in sådär djupt på mina känslor på internet. Det är första gången, nästan.
Och många har frågat om jag är trött på CUF. Nej, det är jag absolut inte. Jag är snarare trött på mig själv. Men livet går i perioder, eller hur är det man brukar säga?
Ingrid pekar ut den solklara skillnaden mellan Ung Vänster och Centerpartiets Ungdomsförbund. Ung Vänster tycker att vår statsminister ska prutta ut jobb lite här och där. För det ska han få en sisådär 85.000 kronor i månaden.
Jag och Centerpartiets Ungdomsförbund tror att det finns betydligt bättre lämpade än Fredrik Reinfeldt när det kommer till att ge jobb.
Det är inte Reinfeldt som ska ge dig jobb. Det är Reinfeldt som ska skapa förutsättningarna!
Ung Vänster fortsätter att debattera HUS-avdraget. De har gjort det tidigare, och jag bemötte det men varken vänsterpartister som läser den här bloggen eller Elisabeth har kunnat bemöta det.
Och det hugger till lite lätt i min politiska mage när jag klarar av att bemöta varenda argument Thaher Pelaseyed lägger fram, trots att jag nyvaket läser inlägget via min iPhone.
Pelaseyed frågar förespråkare av avdraget varför välbeställda familjer ska få ett lite lättare liv, när hembiträdena måste springa och leta jobb dagarna i ända – vilket är ett tämligen snevridet och helt fuckat argument, om jag får tala klarspråk. Jag frågar Ung Vänster ytterligare ett par frågor, och hoppas att någon anhängare till vänstern kan besvara detta:
- Kommer ni att lämna ute högavlönade i er politik om ni kommer till makten? Här står ni rakt ut och säger att de minsann inte ska få någon hjälp med att lösa sina livspussel. Nähä? Och varför inte då? Är det det här som det där ”värderingsskiftet” ni pratar om innebär? Att rika som tjänat pengar är mindre värda och klarar sig gott själv och att de som har lägre inkomst är mer värda och bör prioriteras och gynnas medan de rika ska få så lite stöd som möjligt? Åh, fan vad najs. Tänker ni föra på den agendan i psykiatri-sektorn också?
- Måste hembiträdet springa och leta jobb dagarna i ända med ett HUS-avdrag? Nej. Med avdraget kan man anställas fast på en firma som är vit och därmed få anställningstrygghet såsom pension och andra sociala avtal. Det var tidigare omöjligt i en hushållerskas värd. Det här skapar en trygghet i denna sektor.
Det här är pinsam vänsterretorik när den är som värst. Tacka gudarna för att dessa inte fick styra Sverige denna mandatperiod…
I veckan skrev jag min första krönika på tyska. Skitsvårt, om någon undrar. Men det gick ganska bra, tillslut. Jag skrev om politisk extremism, vilket jag inspirerades till att göra när jag såg Der Baader-Meinhof Komplex. Den fick mig att inse att vi ser politisk extremism överallt. Vi har sett Hitler i Nazityskland, vi har sett kommunismen i Sovjet, vi ser Nationaldemokraterna etablera sig tillsammans med Sverigedemokraterna i Sverige. Det verkar inte finnas ett slut för dessa människor som konstant går över gränsen som bara måste vara lite mer extrema och hoppa bortom den redan existerande politiska skalan.
Och vad beror det egentligen på? Jag hade en diskussion med min pappa om det där, och jag tror att det hänger mycket på att man känner en social gemenskap med övriga samhället – om det nu än handlar om att spela fotboll i en fotbollsklubb eller att hänga utanför ICA med tuffa gänget. Gemenskap är viktig, och det är så jag tror att man får bort politisk extremism.
För egentligen.
Vi har ett fungerande samhälle. Det hade vi både under sosseregeringen men även idag. Sen så finns det massvis med saker som fungerar dåligt, såklart. Men vi lever och har sedan en tid tillbaka levt i ett samhälle som är fullt fungerande.
Men alla samhällen hänger någonstans på gemenskap. Jobb hänger på gemenskap. Kriser hänger på gemenskap. Att handla på Konsum hänger på gemenskap. Allt i vårt samhälle hänger på gemenskap – det är bara att inse.
Vad vi kan konstatera (om ni nu håller med mig på allt det här) är alltså att vi har ett sansat samhälle som fungerar i den grad som är absolut nödvändig och att för att integreras i samhället krävs social gemenskap. Det har vi klart för oss. Men den här sociala gemenskapen – kommer den automatiskt? Mitt svar på det är nej. Trots stöd till föreningslivet och satsningar på ett bra klimat på jobbet så kommer inte den sociala gemenskapen automatiskt. Det verkar vara någonting man ger sig själv. Som man är tvungen att kämpa för. Och trots att jag tycker att människor själva ska ta ansvar över sina egna liv, så känns det här som en ganska viktig fråga för staten att rycka in.
Jag skrev, i tyskakrönikan, att det kanske är så att de ”normala” politiska riktningarnas uppdrag kanske är att skapa den där gemenskapen. För att hålla borta politisk extremism. Kan det vara vad politiken kommer att handla om i framtiden – att skapa social gemenskap? För vad kan egentligen vara viktigare än att hålla borta en eventuell Nationaldemokratisk regering? Social gemenskap behövs för att hålla borta Jimmie Åkesson och Revolutionär front från riksdagens bänkar. Nu gäller det bara att hitta den gemenskapen.
Erik Laakso bloggar om att inte vara en partimegafon, vilket får mig att tänka till lite över den politiska bloggosfären.
När jag började röra mig i den sfären, för ungefär ett år sen, var bloggar väldigt nytänkande och många politiska idéer som jag har idag härstammar faktiskt från frihetliga bloggar jag läste då. Det var på något sätt de bloggarna som formade min egna politiska ideologi. Det var väl så jag insåg att jag var liberal, kan man säga.
Men vi har rört oss så långt bakåt i det här tänket, vi i den politiska bloggosfären. Mer eller mindre alla alliansbloggar kritiserar sossarna och håller med Alliansen. That’s our thing, känns det som. Och visst är jag en del i det hela. I början skrev jag allt själv, jag tänkte alltid till. Men nu har det blivit mer en partimegafon, just för att man ibland bara tar det säkra före det osäkra. Man litar på att ens parti säger bra saker.
Nu håller jag visserligen med Centerpartiet i det mesta, men varför känns det som att jag aldrig skriver mina egna idéer längre? Vad hände egentligen?
Kan det bero på att det är valår? Att man känner att första prioritet är att föra fram partiet i debatten. Att vinna valet. När det egentligen borde handla om att föra fram sig själv och sina egna åsikter. Varför har jag börjat sätta partiet framför mig själv?
Det är värt att fundera över.
Läser på Ung Vänsters blogg att de anser att det är slöseri på skatter att subventionera hushållsnära tjänster. Elisabeth Biström (som skrivit inlägget), ett par frågor:
- HUS-avdraget har gett massvis med nya jobb har dessutom gjort tidigare svarta jobb till vita. Att ge tillbaka pengar för det här anser du alltså är ett slöseri. Föreslår du istället att samma pengar som staten hade kunnat ta in skulle användas till statliga satsningar för att uppnå samma sak? Dvs fler jobb och en ökad vit marknad. Förlåt mig, men jag tror varken att det är något Alliansregeringen eller en rödgrön koalition skulle hantera särskilt bra. Statliga medel för att uppnå något sådant har väl sällan fungerat, eller?
- Det har dessutom ökat rekryteringen av kvinnor och invandrare – två väldigt utsatta grupper i samhället idag. Utan ett HUS-avdrag skulle dessa gå tillbaka in i arbetslöshet? Är det att främja jämställdhet och ökad social trygghet för dessa grupper – något jag är övertygad om att även ni vill uppnå.
- Med HUS-avdraget har familjer som tidigare varit överbelastade med jobb, småbarn, fotbollsträningar, föräldramöten m.m. helt plötsligt fått en mindre sak att göra. Känslan av att komma hem till ett nystädat hus är underbar. Tro mig!
Lite kort om HUS-avdraget där alltså.
För att direkt svara på det diagrammet hon visar upp – so what? Jag kan tänka mig att de med en hög inkomst kanske har lite mer att göra på jobbet, ett lite större hus och förmodligen ett större behov av dessa tjänster, medan de med lite lägre inkomst inte har samma behov. Det kallas skillnader mellan individer – något som Alliansregeringen accepterar. Jag undrar om Ung Vänster gör det?
Alltså. Titta vad jag hittade! En liten söt iPhone. Jag fick den av mina föräldrar. Jag blev minst sagt förvånad. Hade önskat mig typ 600 kronor för att köpa telefonen. Men så får jag hela. Jag upprepade ”men herregud, har ni köpt den?” ungefär tolv gånger innan jag äntligen öppnade paketet.
Den fick heta Ursula, förövrigt. Hyllar Federley ganska bra, tycker jag. Min pappa som kom med det briljanta namnet.
Så nu har jag köpt massor av apps! Många frågar mig dock varför jag inte jailbreakar och laddar ner alla apps. Jag laddar ju ner musik och program på datorn, liksom.
Och nu ska jag förklara! Jag laddar inte ner för att det är gratis. Det gör jag faktiskt inte. Jag laddar ner för att program tar för lång tid att köpa. Antingen måste jag ange massa kontouppgifter och gå igenom krångliga processer med nedladdning för att slutligen få hem ett simpelt program. Med iPhones App Store klickar jag på en knapp, väntar i max en minut, och appen är där. Redo att köra. När jag laddar ner den kan jag dessutom se användarrecensioner och tidningsrecensioner, inte bara det sistnämnda.
Det är transparensen och enkelheten som gör att jag betalar för mina apps!
Karl Malmqvist har bloggat tänkvärt om det här med det moderata ”valfusket”.
Vad har man gjort? Man har betalat andra personers medlemsavgifter för att dessa sedan ska rösta ”rätt”. Jaha?! Många ungdomsförbund har ju gratis medlemskap och hetsvärvar folk inför stämmor och liknande för att rösta ”rätt” eller boosta det bidragsgrundande medlemstalet. Och hur många parti- och ungdomsförbundsmedlemmar har inte fått sin medlemsavgift betald av någon annan, mer engagerad, människa i bekantskapskretsen? Som jag har förstått det har moderaterna fått människor att gå med frivilligt, till skillnad från ett antal andra politiska medlemsskandaler där bl.a. SSU och Ung Vänster hade påhittade(!) medlemmar. Ingen har tvingats att göra något. Allt har skett frivilligt. Vad är problemet?
Det är faktiskt helt sant. Jag tycker LUF ska dömas för valfusk också. De har gratis medlemsavgift förstår ni. Och då kan ju medlemmar som faktiskt har gått med frivilligt utan att betala något rösta på kandidater som de inte vet något om! Hemska tanke.
Det är frivilligt, så alltså inget valfusk enligt min åsikt. Däremot oetiskt, möjligtvis. Men sossarna tar varje chans att smutskasta regeringen. För fjantigt för att jag ens ska orka blogga om det.
