Erik Laakso bloggar om att inte vara en partimegafon, vilket får mig att tänka till lite över den politiska bloggosfären.
När jag började röra mig i den sfären, för ungefär ett år sen, var bloggar väldigt nytänkande och många politiska idéer som jag har idag härstammar faktiskt från frihetliga bloggar jag läste då. Det var på något sätt de bloggarna som formade min egna politiska ideologi. Det var väl så jag insåg att jag var liberal, kan man säga.
Men vi har rört oss så långt bakåt i det här tänket, vi i den politiska bloggosfären. Mer eller mindre alla alliansbloggar kritiserar sossarna och håller med Alliansen. That’s our thing, känns det som. Och visst är jag en del i det hela. I början skrev jag allt själv, jag tänkte alltid till. Men nu har det blivit mer en partimegafon, just för att man ibland bara tar det säkra före det osäkra. Man litar på att ens parti säger bra saker.
Nu håller jag visserligen med Centerpartiet i det mesta, men varför känns det som att jag aldrig skriver mina egna idéer längre? Vad hände egentligen?
Kan det bero på att det är valår? Att man känner att första prioritet är att föra fram partiet i debatten. Att vinna valet. När det egentligen borde handla om att föra fram sig själv och sina egna åsikter. Varför har jag börjat sätta partiet framför mig själv?
Det är värt att fundera över.
