Appropå den här artikeln kring smink och barn så har Malin Wollin skrivit en krönika kring hur hon resonerar. Jag tror visserligen att den är tänkt att vara mer provocerande än för att visa hennes egna åsikter (tredje stycket nerifrån, eh?).
Men jag vill ändå kommentera den.
Barn ska inte sminka sig. Inte.
Barn ska inte gå på disko med jättehög musik och påtvingade tryckare när de är fem år.
Så inleder hon sin krönika. Och det är ungefär kontentan av den. Barn ska vara barn. Och barn ska varken sminka sig eller bry sig om sitt utseende, på ett ungefär.
Jag kan förstå att hon säger nej till fyraåringar som sminkar sig. Sådana har jag sett, och jag rynkar på ögonbrynen varenda gång. Men att en tolvåring sminkar sig – vad är problemet?
Om barn vill testa på vuxenlivet måste de få göra det. Det är väl en ganska naturlig del i utvecklingen? Att man vill testa hur det är.
Sen tycker inte jag att smink hör till en del av vuxenlivet, i och för sig. Man sminkar sig, förhoppningsvis, för att man vill se bra ut. Både kvinnor och män ser bättre ut med smink, det är den allmängiltiga uppfattningen. Vad är det då för konstigt att en 12-årig unge vill sminka sig? Om hon nu tycker att hon ser bättre ut.
För det här argumentet med att barn inte ska behöva uppleva press på sitt utseende – strunta i det. Det håller inte. Barn har press på sig att se bra ut. Oavsett vad föräldrar anser kring det. Säg den sextonåriga tjej som aldrig gått och lagt sig med ångest över hur ful hon är… nä, precis. Ingen.
Ungdomar och barn har press på sig över sitt utseende, och för att passa in i dagens samhälle (som tjej, framförallt) ska man sminka sig. Det är ett problem, ja, men sätt inte barnen som skyldiga till det genom att förbjuda de att använda smink.
Herregud, det finns väl värre problem här i världen. Eller?
