Läste på tåget hem att Beatrice Ask vill ha mer kameraövervakning. Dels föreslår hon en lagändring så att ansvaret för utdelning av tillstånd förflyttas från länsstyrelserna runt om i landet till Datainspektionen – med målet att en mer enhetlig praxis upprättas på en nationell nivå.
Men – och detta är ett stort men – hon vill också att det ska bli enklare att sätta upp övervakningskameror på gator och torg. Och det är här skon klämmer för min del. Övervakning är aldrig lösningen när det kommer till våldsbrott (som jag hoppas är det Beatrice Ask vill stoppa med hjälp av kameror på gator och torg).
För det första ska våldsbrotten inte finnas på kartan. Det måste jobbas förebyggande på en helt annan nivå än det görs idag. Fritidsgårdar och andra platser att vistas på är viktigt. Förebyggande arbete mot langare är även det extremt viktigt. Våldsbrott idag begås mycket på grund av alkohol, speciellt när det kommer till ungdomar.
Men sen så är det så att problemen löser sig inte om en misshandel filmas. Du får tag i gärningsmannen och han begår inga fler brott, fine. Men misshandeln har ägt rum (vilket inte skulle skett med bättre förebyggande insatser, läs ovan). Och när olyckan väl äger rum, då måste det finnas insatser utöver övervakning. Ett utökat samarbete med frivilligorganisationer som typ Lugna Gatan är superviktigt. Är du misshandlad och behöver hjälp hem kommer knappast ett par övervakningskameror att vara till en större nytta.
Det behövs människor. Det är grunden till ett rättssäkert samhälle. De fungerar dels i ett förebyggande syfte, men också som stöttepelare och hjälpmedel när någonting väl inträffar.
