Jag har tänkt på att lägga ner min blogg. Att liksom – lämna mitt liv på internet. Ibland känns allting så poänglöst. Jag vet inte, men att försöka nå ut till människor och påverka är svårt. Det känns inte som att jag påverkar. Min blogg har förvandlats till en tråkig vardagsnojje-blogg blandat med politik – vilket delvis var min tanke, men jag vet inte, jag är inte nöjd med vad jag åstadkommer längre. Förhastade inlägg, korkade åsikter, tråkiga åsikter och för mycket vardag är inte vad jag vill visa.
Sen är jag fast vid samma besökare, hela tiden. Jag är inte en sån som egentligen värderar besöksantal särskilt högt, nej, men jag vill nå ut. För fan. NÅ UT. Påverka. Ja, och det tar tid, och ja, det är svårt, och ja, det krävs mycket. Jag ökar visserligen sakta men säkert – men på vanliga dagar ligger jag kvar vid samma besökare känns det som. Att påverka 200 personer varje dag är visserligen något jag är stolt över, men det är tamejfan tråkigt att göra det varenda dag, utan att se någon större förändring.
Men att lämna sitt liv på internet är inte lätt, har jag kommit på. Jag är aktiv på twitter, del.icio.us, digg, pusha, andra bloggar, min egen blogg, dopplr, flickr, och ja, dom där. Dessutom har sociala medier blivit en del av mitt liv, jag tänker liksom inte på att jag twittrar, jag ser inte det som nåt ansträngande eller konstigt. Mymlan sa en gång till mig, när jag upplevde sociala medier som jobbigt och tråkigt, att man måste leva sociala medier. Man måste vara. Inte uppdatera sociala medier. Man är sociala medier. Det ligger väl någonting i det, och jag försökte leva så. Varje gång jag såg något intressant, jo, då bookmarkade jag det på del.icio.us, det var självklart för mig, ju. Jag levde ju sociala medier.
Så, att sluta upp är inte ett alternativ för mig längre. Eller. Inte för tillfället. Även fast jag känner att min blogg kanske inte är vad jag vill, så får den stanna. Ett tag till. Tro nu inte att det här är ett avskedsinlägg, det är det inte. Det är snarare funderingar, som är precis vad min blogg är till för. Precis det.
Jag vet inte vart jag vill komma. Jag svamlar bara. Klockan är ju trots allt tjugo över elva.
