När jag sitter här och gör massvis med faktaresearch och skapar en bild av migrationen som helst för mig själv så inser jag att Sverige ju är helt uppfuckat. Att vi ser på invandrare med helt andra ögon än andra människor är helt vrickat. Och nu pratar jag inte om rasistiska fördomar såsom att alla araber slår din mamma, utan snarare att vi bemöter invandrare generellt med skepticism. Som att de är en belastning för samhället.

Vem har egentligen rätt att avgöra vem som ska in i vårt land? Om vi föder en unge är det nema problemas. Men om det är en irakier som ska in och jobba, ja då jävlar ska vi sätta igång processer hit och dit. Vi bemöter alla som ska in hit med en skepsis som är ohälsosam.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (2) |
Taggat: asyl, CUF, funderingar, integration, invandring, liberalism, migration, politik, sverige |

Men. Det ska nog gå bra. Det brukar lösa sig.

Jag kommer ihåg när jag träffade Ingrid Lundqvist för första gången. Jag hade precis fyllt 13 då. Och hon sa att mitt liv som 13-åring skulle bli grymt. Vi gick längs Västerbron (tror jag) och hon snackade på om hur fantastiskt det var att vara 13. Hon blickade nämligen tillbaka på sitt egna liv, för när hon var 13 hade hon minsann det bästa året i hennes liv.

Och det stämde väl ganska bra även på mig. Det har varit jävligt kul. Det har hänt mycket, kan man lugnt konstatera. Jag har lärt känna massvis med nya människor, gjort hur roliga saker som helst och haft det hur jäkla bra som helst. Men det har hänt mycket tråkigt också, såklart. Men jag har ändå förändrats som person en hel del. Både positiva delar och negativa delar. Men. Jag vet inte. Jag gillar det.

Jag gillade det trettonde året av mitt liv.

Ja.

Det gillade det. Och det känns bra. Nu kör vi förhoppningsvis ett år till. Vad har Ingrid för förutsägelser om det?

Ikväll firar jag i alla fall med familjen. Alla förutom mamma, faktiskt. Hon är i Turkiet minsann.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (8) |
Taggat: ålder, födelsedag, funderingar, livet, vardag |

Alltså, jag brukar se livets socialisering som en cirkel. För att man ska kunna räkna ut omkrets och area på en cirkel behöver cirkeln vara sluten och inte ha någon konstig bukt. Det är vad som behövs för att kunna fortskrida, liksom. Och för att fortskrida i det sociala livet behöver det sociala livet fungera. Varenda liten millimeter. Är jag på god fot med någon men i konflikt med någon annan riskerar den där goda foten snabbt att falla ner i en bergsspricka och krossas mot marken.

Och jag kan nog tro att det här är en anledning till varför jag tar så illa upp och berörs så mycket när saker går fel socialt. Jag klarar inte av en konflikt. Jag hatar det. Och det tragiska är att det jag är mest rädd över är förmodligen inte att förlora den vännen. Det handlar om hela mitt liv och alla andra vänner. Det är mitt liv som förstörs. På riktigt, alltså. Försvinner en pusselbit blir bilden inte hel. Och mitt liv måste vara helt. Det måste det.

Jag påverkas lätt av dispyter och social tragik. Frågan är om jag ska se det som en svaghet eller som en styrka. Jag bryr mig om mina vänner. De betyder multum. Men å andra sidan – någon gång kommer det att brytas upp, och vad fan händer med mig då?

(Och för att undvika missförstånd och diverse ”omg hur mår du Elias?”-sms så är jag inte alls deprimerad och ingenting har hänt. Jag ville bara lufta mina tankar lite. Ge gärna feedback i kommentarerna, dock!)

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: funderingar, känslor, livet, livspussel, reflektioner, tonåring, ungdomar, vänner |

Jag tror nästan aldrig på opinionsundersökningar, även om de givetvis är vägledande och väldigt spännande. Men jag ska inte säga att jag blir ledsen när jag ser att Centerpartiet ligger under fyraprocentsspärren, eller att SD seglar upp med en siffra som gör att de kommer in i riksdagen.

Dessa undersökningar genomförs genom att man tillfrågar X antal personer i olika samhällsgrupper, för att på något vis representera samhället. Man sätter in de i olika klasser. Samhällsgrupper och klasser. Förväntar sig att alla i den gruppen har samma politiska åsikt, på ett ungefär i alla fall.

Missförstå mig rätt, man har mycket gemensamt beroende på vilken yrkesgrupp man tillhör och vart man bor. Men politisk åsikt sträcker sig längre än så. Och då kan man inte längre titta på föråldrade samhällsgrupper.

Politisk åsikt handlar om tidigare erfarenheter, händelser i livet, upplevelser, resor, filmer man har sett, bloggar man har läst, musik man har lyssnat på, kompisar man umgåtts med, kaffet man druckit, företaget man jobbat på, skolan man gått till, föräldrarna och allt sånt där. Saker som kan variera miltals mellan människor trots att de bor bredvid varandra och har samma yrke.

Hade jag inte haft det liv jag hittills har haft hade jag förmodligen inte varit centerpartist. Jag är centerpartist av skäl som jag medvetet fattat beslut om, men också på grunder som jag förmodligen aldrig kommer kunna få reda på. Mona Sahlin likaså.

Politisk uppfattning handlar om individuella upplevelser – och beslutas inte på grunder av det kollektiv man tillhör.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: funderingar, klasser, livserfarenhet, opinionsundersökningar, politik, samhällsgrupper, upplevelser |

På onsdag ska vi ha möte i Väsby om valplattformen, jag hoppas innerligt att jag hinner gå på det. Men jag har även ett projektarbete att redovisa på torsdag, så det kan bli tight om tid.

Imorgon var jag inbjuden till ett seminarium om digitalt skapande, men även det var tvungen att ge vika för mycket plugg.

Sen har jag blivit erbjuden att bli skribent på en blogg som är under utveckling, men som definitivt ser riktigt, riktigt lovande ut. Och det ska också tänkas över.

Och på något sätt bottnar allt det här i för höga ambitioner. Jag vill inte redovisa ett halvdåligt projekt, trots att tiden har varit begränsad. Jag vill inte sätta mig på ett möte och inte känna att jag bidrar. Och jag vill inte gå in på en blogg och känna att jag inte skriver fullt ut.

Ambitioner är bra, men sällan når man upp till dem. Eller?

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: ambitioner, centerpartiet, CUF, djupt, funderingar, känslor, skola, valrörelse |

Jag är så duktig som sitter och pluggar projektarbete. Det är alltid början av projekten jag älskar. När man sitter där med massa mindmaps och bara sätter upp massa fancypancy-mål och grejer. Jag känner mig alltid så proffsig. Allt känns så lyckat just då!

Men så står man där, i slutet av projektperioden och säger ”herregud, kan man faila mer eller?”. Så var det inte mer med det. Jahapp, liksom. Alla de där fina målen lyckades man aldrig leva upp till. Och den där mindmapen var ju bara bortkastad. Så är det. Varje gång. Ändå envisas jag med att göra det…

Antingen är det jag, eller så är det hela landets metod av att strukturera och planera arbeten.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: funderingar, kvällsplugg, skola |

Klicka på bilden för att förstora

Sofia Mirjamsdotter har skrivit fint och läsvärt om Unsgaard-historien. För er som inte vet vad det handlar om är det Edvard Unsgaard (m), pressekreterare hos Reinfeldt samt kandidat till riksdagen, som har klantat sig lite. Han skrev en facebook-status som enligt många uppfattas som helt knäpp. Jag tillhör dock dem som inte smutskastar folk utan anledning och som faktiskt kan visa lite sympati och förståelse för andra människors misstag (det här betyder alltså att jag inte är socialdemokrat), så jag förstår att han inte menade det som uppfattades av många.

Vad Sofia poängterar är dock att motståndare till Edvard stigmatiserar städyrket till fullo – och att det är de som borde skämmas och inte Edvard. Håller helt med.

Men vad hela den rödgröna koalitionen borde skämmas över är att de har satt en på tok för låg ribba för den här valrörelsen. De senaste veckorna har varit fyllda med smutskastning. Jag förstår inte hur man kan bli så desperat. Tagga ner några kilon. Intensiva debatter är kul, men det här har gått för långt. Han kallas redan för bajsmannen inom socialdemokraterna, tydligen. Oj oj oj, vilket moget regeringsalternativ!

Att Politikerbloggens Niklas Svensson dessutom tonar upp det hela med twitter-coverage och debattartiklar är bara töntigt.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: bajsmannen, edvard unsgaard, facebook, funderingar, gnäll, miljöpartiet, niklas svensson, noterat, nyheter, politik, politikerbloggen, rödgrön röra, sociala medier, socialdemokraterna, vänsterpartiet |

Och som Hans skriver, så är det här faktiskt Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Centerpartiets fel. 1999 enades dessa tre partier om att stänga av Barsebäck 1.

Sveriges kärnkraft bör byggas ut, så länge den är gynnsam för ekonomin och elproduktionen. Kärnkraft är en effektiv och extremt säker (i relation till produktionen) energikälla. Dessutom ger forskning inom kärnkraften resultat. Det finns mycket kvar att lära, och kärnkraften är långt ifrån så effektiv som den kan bli.

Att mitt egna parti, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna släckte ner Barsebäck var ett stort misstag som står oss dyrt nu.

Så alltså, att vi släckte ner en reaktor förut står oss dyrt nu. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är enade på ett plan. De vill avveckla kärnkraften. Samma misstag som begicks för 11 år sedan vill de begå igen. Och så kommer vi stå här med en energikris igen. Det är inte ett regeringsalternativ jag, som icke röstberättigad vill se. Vill du?

Hur ställer ni er till kärnkraft? Vad har ni för argument emot/för? Jag är långt ifrån kunnig på området, så hojta till!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (2) |
Taggat: energi, energikris, funderingar, kärnkraft, miljöpartiet, politik, rödgröna, socialdemokraterna, vänsterpartiet |

Tydligen vill inte hon veta om han äter lunch med sin pojkvän.

Jag tycker nästan tvärtom. Jag gillar riksdagspolitiker som inte bara använder sin Twitter för att snacka politik. Twitter är ett sätt för mig att lära känna folk jag aldrig skulle komma nära i verkliga livet. Sen är det ju självklart inte fel att prata politik – men är det ett måste?

Nä, jag uppskattar Federleys personliga twittrande. Följ honom på @federley.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (4) |
Taggat: annie johansson, bloggosfären, fredrick federley, funderingar, noterat, politik, riksdagsval 2010, sociala medier, sociala medier i politiken, teknik, twitter, val 2010 |

Jag tackar alltid när folk RT:ar mig. Men på senare tid har jag börjat tveka på det. Varför ska jag tacka dem? Det är ju jag som skriver något bra, som de för vidare till sina followers vilket underhåller dem. Så stannar followersen kvar. Hos den som retweetade. Det är väl för fasiken den som retweetar som ska tacka mig! Det är ju jag som har slitit med det där inlägget!

Härmed tänker jag sluta tackar för folk som RT:ar mig. Nu ska jag minsann börja tacka folk som jag RT:ar!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: bloggosfären, funderingar, retweet, RT, sociala medier, teknik, twitter |

Äntligen!

De där förbannade remsorna som bara tar massa plats i plånboken. Som slits sönder. Som är svåra att veckla ut. Som orsakar så mycket problem!

Äntligen försvinner dem!

Mary och många andra (gissar jag) är dock inte lika glada. Man kommer nämligen inte kunna kontrollera exakt hur många klipp man har kvar. Det måste göras i en automat vid pendeltågsstationer eller på en buss.

Jag förstår problematiken i det. Men Access är ett nytt system, och dessutom kommer det vara en övergångstid mellan remsorna och Access-systemet. Vi vet allihopa att SL jobbar på att digitalisera Access ännu mer, så att kortets information går att visa via ens egna dator. Givetvis är det folk som inte har datorer som drabbas av det här. Men någonstans måste man ändå säga att det är slut. Vi kan inte gå runt med ett papperssystem för all framtid. Det kommer alltid vara några stackare som inte har datorer. Om vi ska ta hänsyn till de hela tiden lär vi få problem i framtiden!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (2) |
Taggat: biljetter, biljettsystem, förköpsremsa, funderingar, noterat, nyheter, politik, SL, sl access |

Men det gäller att man inte har en konsult på projektanställning som sitter och använder det som megafon. Nä, jag tycker det vore mycket trevligare om varje avdelning eller anställd på företaget får varsitt twitterkonto. Så twittrar man ifrån det. Är du chef för kundservice kanske du får snacka lite med nån missnöjd kund, är du inköpare kanske du får prata lite med någon butikschef.

Sluta upp med det där att anställa nån inkompetent snubbe som precis gått ut gymnasiet som får sitta och twittra ”åh, nu sänker vi priserna” eller ”nu äter vi lunch”. Liksom, vi vill inte ha det. Det är så genomskinligt.

För jag tror inte på Twitter som ett ställe där företag härjar. Twitter är betydligt mer personligt. Jag tror att vad man som användare av Twitter vill se är en personlig connection med den du pratar med – inte ett företagsnamn som snackar med dig.

Är ni med mig på det här? Föredrar ni snubbar som precis gått ut gymnasiet eller kompetenta personer som använder sociala medier samtidigt som de jobbar?

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: bloggosfären, funderingar, jobb, jobb 2.0, jobbmarknad, ny jobbmarknad, sociala medier, sociala medier på jobbet, twitter, twitter i jobbet |

Vad de gör är att prata med människor. Istället för tekniska åtgärder, så snackar man med besökare. Identifierar skumma beteenden. Kollar de i ögonen. Ni vet, sånt där man gjorde innan datorerna kom.

Sen vet jag inte om Israels exempel är bra. Men det är imponerande, och definitivt något som bör diskuteras. Jag skulle gärna se Sverige bli israeliserat, om det visar sig kunna appliceras här. Hellre det än massa integritetskränkande skit.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (2) |
Taggat: flygplan, flygplats, flygsäkerhet, funderingar, integritet, nakenscanning, noterat, politik, resa |

Hur som helst, Sahlin skulle få stanna som partiledare, men Wallström skulle få bli statsminister.

Hmm. Det här är en strategi att skratta åt, faktiskt. Om det nu stämmer. Men varför vill man byta ett så igenkänt namn som Sahlin typ 9 månader innan valet? Det är korkat. Förbaskat korkat. Eller?

Per Ankersjö från Centerpartiet i Stockholms stad har bloggat om det.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (2) |
Taggat: funderingar, margot wallström, mona sahlin, noterat, ny partiledare, nyheter, politik, sahlin, socialdemokraterna, sossarna |

Jag är beredd att göra detsamma. I punktform går han igenom det som för många verkar supersvårt till att bli hur lätt som helst. Tack, det här behövdes. Och ja, Ulrika och Mattias – webbredaktörer på Centerpartiet – är fantastiska.

Men jag har bara en liten reflektion. Punkt 3, att kvalité är viktigt i sociala media också. Han pratar där om ett YouTube-klipp, där han jämför Obama och Per Schlingmann, partisekreterare (m). I klippet med Obama är bilden skarp och upplyst, medan Schlingmanns video är grå och aningen suddig.

Jag vill dock hävda att jag föredrar det senare. Eller det beror lite på vad det är för budskap. Men om t.ex. en kommunalpolitiker i Stockholms stad ska spela in ett klipp där han snackar om… säg skyskrapor! Varför låta det kosta 20,000 kronor och dessutom kräva ett team? Jag skulle föredra om det var lite mer relaxat, typ en digitalkamera och lite snack bara. Blir det inte en lite mer personlig relation man får då? Eller?

Kvalité på video och kvalité på innehåll är två helt olika saker, dock. Och jag tycker nog det sistnämnda är viktigast.

Men om det är en reklamfilm eller en mer seriös ”satsning” från kanske Reinfeldt eller liknande – då ska det självklart hålla en viss standard!

Bara en liten reflektion…

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: bloggosfären, funderingar, internet, politik, politik och sociala medier, sociala medier, teknik |

Som med alla terrorattentat, så satte även det som ägde rum på juldagen, någon form av strålkastare mot den ”bristande” flygsäkerheten. När det inte hänt något på en sisådär tre månader, då har vi en enorm säkerhet, brukar det ju sägas. Men så fort något händer är det som bortglömt och då börjar folk skrika om att det har varit bristande i flera år, minsann!

Tycka vad man vill om det fenomenet, det kanske är bra att säkerheten ses över med jämna mellanrum. Men det känns som ett falskspel att ena dagen övertyga oss om att det är en fantastisk säkerhet vi har på plan världen över, och dagen efter kritisera det med eldkastare.

Nu ligger det i alla fall på EU:s bord att diskutera det här, och imorgon torsdag ska experter diskutera om det finns en möjlighet att införa nakenscanning på alla flygplatser placerade i unionen (dvs i 27 st länder, men betydligt fler flygplatser).

Hmm, hur ska man säga det här på ett fint sätt…

Jag anser inte riktigt att den här nakenscanningen kommer att fylla sin funktion och kommer dessutom inte utrota terror på något vis.

För, och nu ska farbror Elias berätta något häpnadsväckande, så länge det finns personer som vill utföra terrordåd kommer det att finnas.

Det är inte så komplicerat som det låter. Vad jag säger är att terror i världen beror på saker. Fattigdom, utbildning, ekonomi – vad vet jag? Men det beror i alla fall på livssituationer som inte är acceptabla. Och så länge de människor som är fast i dessa livssituationer vill genomföra terrordåd kommer vi få ta de dåden. Ganska befogat. Tyvärr, Obama.

Nu har jag redogjort för själva aspekten kring nakenscanningens funktionalitet. Det är väl den biten där medlemsstaterna i EU, så småningom, kommer kunna enas lättast.

Men sen går vi över till den lite mer diffusa biten. Nämligen själva integriteten och tryggheten. Trots att man planerar att pixla vissa väl utvalda kroppsdelar på dataskärmarna, tycker jag att det kan vara en rättighet att få ha kläder på sig – om man faktiskt inte är misstänkt för något alls.

Vissa motståndare till nakenscanningen har pratat om att bilderna kan missbrukas av personalen på flygplatsen. Jag tänker inte gå in på den linjen – det handlar om utbildad säkerhetspersonal, för guds skull. Sluta fjanta er.

Nej, jag tänker istället gå på en annan argumentationslinje som jag tycker är mer hållbar. Nämligen att det är rent utsagt helvetiskt respektlöst att staten ska klä av medborgare som reser. Faktiskt. Jag tycker det. Det där är en ideologisk och moralisk fråga i allra högsta grad, men jag tycker faktiskt att man har rätt att behålla kläder på om man inte är misstänkt för något.

Nakenscanningen kommer bara kräva ännu mer resurser av alla medlemsstater (såväl ekonomiska som forskningsinsatser) utan att egentligen lösa problemet med terror. Och så kränker det ju integriteten, men det verkar tyvärr vara en bortglömd aspekt i EU:s arbete numera…

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (4) |
Taggat: funderingar, hotet, nakenscanningen, obama, politik, terrorhot, terrorism, USA, vad är nakenscanning |

Men, som Kristina Ahlinder i artikeln säger, vet vi hur mycket våra unga läser på nätet?

Det är ett fatalt misslyckande, egentligen, att unga tvingas in i att läsa böcker. Fjanterierna med att vi tvingas läsa bara för nöjes skull är bara kontraproduktivt. Allting jag tvingats läsa i skolan har bara fått mig att hata böcker, mer och mer! Sen förstår jag att man ska kunna ta del av skönlitterära texter, men någonstans i sisådär nionde klass kan jag nog tycka att man har en ganska klar bild om huruvida man gillar skönlitterära texter eller inte?

Varför kan inte jag istället få läsa nyheter eller blogginlägg – om jag gillar det bättre? Då läser jag dessutom med mer intresse och utökar mitt språkliga kunnande mycket snabbare.

Men, som sagt – skönlitteraturen ska självklart finnas kvar. Men varför kan inte läsningen i skolan vara lite mer varierad? Jag skulle tycka det vore mycket roligare!

Läser ni själva mycket? Jag ser liksom två läger i bloggosfären. Å ena sidan ser jag en allierad trupp (med Sjumilakliv i spetsen, självklart!) som är fast beslutna om att böcker är det bästa som finns och på andra sidan ser jag en lite mer spridd trupp som fullständigt hatar böcker. Vilken trupp tillhör du?

(och nej, jag menade inte att förolämpa Sjumilakliv med det där, för de som nu tror det!)

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (2) |
Taggat: funderingar, läsande, läsning, läsvanor, målgrupp, skola, svenska, svenska språket, ungdomar |

Det är faktiskt riktigt smidigt. Både mamma och pappa kommer hem ganska sent, så det är svårt att få tiden att räcka till helt enkelt. Och att lägga över arbetet på mig är absolut inte ett alternativ.

Just nu anlitar vi något ganska okänt företag, som vi dock börjar bli lite missnöjda med. Jag försöker övertala mina föräldrar att byta till Hjälp Hemma. Utifrån deras hemsida ser de riktigt proffsiga ut. Det är riktigt bra att man vet precis vad man får. De vi har nu gör lite som de vill, beroende på gång.

En nackdel är i och för sig att det tillkommer avgift om man bor utanför tullarna, men det är väl förståeligt. Dock får man väl räkna med sånt när man bosätter sig i förorter som Väsby… *hint, Mamma*.

Det är en underbar känsla att ha städat något själv. Men – helt ärligt, don’t be afraid to confess – vem skulle inte känna sig lyxig av att komma hem till ett boende där någon annan jobbat åt en. Jag njuter bara jag tänker på att jag inte behöver göra ett skit själv, de fixar allt!

Men, det är i och för sig lite läskigt hur mycket städhjälpen kan ta reda på om en själv. Hur många gånger har det inte legat massa papper om centerpartiet på mitt skrivbord när de varit här? Lite läskigt, men ack så skönt!

Anlitar ni läsare städhjälp? Om ni gör det – vilket företag? Jag behöver tips!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (3) |
Taggat: funderingar, hemtjänst, hjälp hemma, nystädning, service, städat, städhjälp, städning, städpatrull, vardag |

Då var det här sista dagen på året 2009. Ett år fyllt med… erfarenheter. Att säga att det var ett bra år är fel. Att säga att det var ett dåligt är definitivt fel. Vissa månader har varit heeeeelt underbara, andra har allting känts som en horribel currysoppa.

Jag har upplevt extremt mycket. Jag har kommit närmare i princip alla mina kompisar, lärt känna massor med nya människor och känt samhörighet.

I februari någon gång tog jag mig i kragen och gick med i Centerpartiets Ungdomsförbund. Många stressiga dagar i valstugor och intensivt politiskt bloggande under vissa perioder kombinerat med fantastiska nya vänner och fan så mycket glädje gör att jag tror att det är ett beslut jag nog aldrig kommer ångra.

Den 15:e januari började jag också blogga. På skoj. Jag ville mest bevisa för mina kompisar att jag inte var en bloggtyp. Men, ack så fel jag hade. Jag har börjat tjäna pengar på det, fått erbjudanden om samarbeten med reklambyråer, blivit tillfrågad om att få vara med i ett reportage i UR och fått sjukt mycket nya kontakter. Även om jag också många gånger har upplevt det blogghat det talas om ibland.

Ni som har följt min Twitter och min blogg sen… länge, vet att jag har funderat på att sluta blogga till årsskiftet. Testa på något nytt, liksom. Men. Jag har bestämt mig. Jag gillar det här. This is my thing, liksom. Elkers.se kommer att fortsätta även under 2010!

Ikväll firar jag in nyåret med en god middag med mamma och pappa, sedan går jag vidare till en kompis i trakterna och umgås och firar det nya året lite där.

Gott nytt år, kära bloggläsare!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (3) |
Taggat: CUF, elkers.se, fest, firande, funderingar, gott nytt år, nyår, nyårsfirande, nytt år, vardag |

Förlåt.

Jag var bara tvungen.

Men nåväl, det här är en fråga att ta tag i. För den är viktig. Som Krassman skriver skadas ca 300 personer varje år pga fyrverkerier. Och husdjuren mår inte bra av det. Men visst är de fina?

Det är ett dilemma. Och det är synd att straffa alla för att en grupp inte klarar av att hantera det.

Vad tycker ni?

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: funderingar, fyrverkerier, noterat, nyår, nyårsafton, politik, pyroman, smällare |