Det går minst sagt inte att underskatta kraften av internet och sociala medier. Vem som helst kan ta rollen som journalist. Den tidigare grävjournalistiken som tog flera månader att genomföra är idag småpotatis för en samhällsintresserad bloggare. En privatperson har tack vare sociala medier lyckats få ett uttalande från Vita Huset kring en händelse han har fört fram i ljuset.

Jag skulle kunna kommentera de rent politiska följderna av detta, men jag är alldeles för oinsatt i USA:s politik, så för att undvika eventuella pinsamheter uttalar jag mig inte.

Men transparensens tid är här. Alla beslut kommer granskas. Det är ett tufft klimat beslutsfattare kommer att få dras med, men likväl nyttigt.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (1) |
Taggat: afghanistan, barrack obama, beslutsfattare, internet, makthavare, nätdebatt, nätet, obama, sociala medier, USA, vita huset, wikileaks |

Ur ett samhällsperspektiv är det förmodligen ännu bättre. Läsare får direkt vara med och påverka vilka frågor som ställs – vilket bidrar till ett högre politiskt medvetande.

Samtidigt känns det bajsnödigt. Men men. Den åker in i min översvämmade reader.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: bloggosfären, DN, gammelmedia, internet, politik, sociala medier |

Vi ser någonting riktigt tydligt. IT är här. Och det är här för att stanna. Genom ett ständigt flöde av information får elever en betydligt smartare och smidigare tillgång till fakta och djupa analyser.

Men vi har mycket kvar att jobba med.

Att Twitter inte används i skolan flitigare förvånar mig. Mycket utav det jag skrev i min MVG-uppsats om Israel-Palestina-konflikten för någon månad sedan kom direkt från Twitter. Jag fick förmånen att prata med doktorander i historia och geografi på två röda sekunder, likadant som att jag fick prata med palestinier och höra deras åsikt i frågan ännu snabbare. På Twitter finns allt och lite till. Att använda Twitter i det dagliga skolarbetet är därför inget omöjligt, och absolut ingenting som skolan bör avråda ifrån.

IT är en hel vetenskap – det går inte att förneka. Jag finner det därmed inte helt knas att faktiskt börja undervisa IT i skolan. Precis som engelska och fysik är skolämnen, varför inte IT? Det finns risker såväl som fördelar med IT-användande, och att inte lära ut det är faktiskt självdestruktivt. Vad är camsex? Vad är Twitter? Hur använder man Facebook? Vad finns det för risker i att blogga? Varför bloggar man? Vad finns det för olika typer av bloggar? Det där är frågor som de facto kommer vara allmänbildning inom bara några år. Det är mer än rätt att skolan lär ut detta.

Facebook är ett verktyg för nätverkande – och likadant som att vi i skolan lär oss att bygga relationer i det verkliga livet borde man rimligtvis också få göra det via internet. Jag pratar inte om att elever ska få sitta vid Facebook dagarna i ända, men skolan borde uppmuntra elever att arbeta med Facebook och fundera över situationer och ändamål som det kan vara lämpat för, eventplanering, tillexempel?

Man kan sätta elever i problemlösningssituationer som får de att utforska verktyg och själva hitta nya sätt att använda verktyg. Det är så vi gör elever till ansvarstagande och drivna medborgare, tror jag.

Vi har enorma resurser att tillgå med hjälp av IT. Fakta som vanligtvis kan ta flera timmar att söka efter kan genom en Google-sökning ta en halvtimme och genom en tweet ta tio minuter. Vi har tekniken, nu fattas viljan.

På Centerpartiets Ungdomsförbunds stämma i Stockholm i maj kommer jag att föreslå det här. Jag kommer att skriva en motion om att IT ska undervisas och läras ut i skolan. Jag kommer att yrka på att den dessutom ska skickas vidare till riksstämman för Centerpartiet 2011. Har du tips och idéer? Dela med dig i kommentarerna!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (3) |
Taggat: centerpartiet, facebook, fredagskrönika, grundskolan, internet, it, motioner, politik, skolpolitik, skolvärlden, sociala medier, twitter, utbildningspolitik |

Men nu har jag i alla fall lyckats snappa upp något om datalagringsdirektivet. Mp och V ska rösta ja. Jag antar att C kommer ställa sig på samma sida. Det har liksom blivit rutin för mitt parti att rösta för sånt här, känns det som.

En lag som innebär att telefonkontakter, SMS-kontakter och email registreras med ganska specifika tider och datum. Alla gånger du kopplar upp dig på internet från din dator. Vart du ringer någon ifrån. Allt det där registreras.

Thomas Bodström (s) drev frågan, och nu måste alliansregeringen införa det här, inte för att jag tror att de har något emot det dock. I torsdags fälldes Sverige i EG-domstolen för att inte ha infört det.

Läs bara om hur det fungerade i Danmark.

Det här är förjävligt. Rick Falkvinge (pp) har skrivit tänkvärt som vanligt. Johannes Åman har analyserat läget. HAX skriver om hycklandet. Det är faktiskt riktigt skönt att det finns folk som sätter sig emot sånt här. Jag står på deras sida. Synd bara att företrädare för mitt parti förmodligen inte kommer göra det!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (2) |
Taggat: centerpartiet, integritet, internet, piratpartiet, politik, riksdagsvalet, socialdemokraterna, valrörelsen |

Jag gillar den nya navigationen. Jag avgudar den, för att tala klarspråk.

Men jag tänker på de stackarna som precis lärt sig Facebook och som nu måste lägga om hela livets struktur för att lära sig detta verktyg på nytt. För mig är det jätteenkelt. Omställningstiden går på mindre än en halvtimme.

Typ min mamma. Hur ska hon klara det här? Jag har liksom behövt hjälpa henne ladda upp foton och syskonen har fått agera kundtjänst när man länkar till hemsidor i statusuppdateringar, men nu… nu började hon få in rytmen. Det började sitta. Ordentligt. I slutändan kunde hon nästan Facebook bättre än mig. Min mamma visste om varenda quiz på hela Facebook. Hon var professionell.

OCH SÅ GÖR DE OM! Ska mamma tvingas lära sig allt igen?

Mamma, vi klarar det här. Tillsammans. Var bara lugn.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: facebook, internet, mamma, teknik |

Men Heja Abbe är verkligen den bloggaren som förtjänar det mest. En stor favorit, från min sida. Jag läser inte så mycket bloggar som egentligen handlar om känslor, men den här läser jag med glädje. Och jag berörs så mycket. Det är inte en blogg om att vara pappa till ett barn med hjärtfel. Det är en blogg som handlar om livet.

Därför läser jag Heja Abbe. Det borde alla göra. Man utvecklas mycket.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: aftonbladet, bloggosfären, heja abbe, internet, stora bloggpriset |

För det första kan man i Arbetarbladets artikel hitta ett rent sakfel:

Andersson, en av Stureplanscenterns nyliberala och flitiga ideologer, vill skrota Las, en lag som stänger ute unga och väver förlamande trygghetsväv över gamla och trötta.

Magnus är inte ens medlem i Stureplanscentern, och enligt den information jag läst mig till har han varit där två gånger i sitt liv, varav en var som talare. Så, nä, ideolog i Stureplanscentern är han definitivt inte – även om han säkert hade gjort ett utmärkt jobb som det.

Lena Sandlin följer efter artikeln och skriver i Västerbottens folkblad följande:

– De som fyllt 40 eller 50 borde själva begripa att de gjort sitt och bereda plats åt någon yngre. Varför inser de inte att de gjort sitt? säger Andersson. Sämre verklighetsförankring får man verkligen leta efter.

Det är ett citat som enligt Magnus själv är helt påhittat. Och det litar jag till 100% på. Chansen att Magnus skulle uttala sig sådär är enligt mig minimal.

Bloggar: Magnus Andersson, Peace, Love and Capitalism, Albin Ring Broman

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (15) |
Taggat: bloggar, bloggosfären, centerpartiet, internet, magnus andersson, mona sahlin, politik, socialdemokraterna |

Kommer verkligen ihåg hur jag spenderade typ halva min barndom framför såna här typer av sidor. Jag var proffs på onlinespel. Jag kommer ihåg ett extra starkt – man skulle vara gud som svävade i något moln och skjuta ner blixtar på människor som sprang omkring. Det var ett spel jag hade svårt att klara av. Jag satt dag in och dag ut (men inte längre än till klockan sex, då började Bolibompa!) och fnulade. Önskar jag hittade det idag så att jag kunde försöka med det igen. Någon?

Pee Drunk var ett spel jag körde lite också. Borde nästan klassas som barnförbjudet.

Men det finns mer än bara glädje att hämta i dessa spel! Jag lärde mig sjukt mycket engelska. All min engelska kommer i princip från såväl onlinespel som fullbordade TV-spel!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (2) |
Taggat: barndom, internet, onlinespel, spel |

Det började som en lek. Något kul. Vi brukade skratta åt det. Men det utvecklades snabbt till ett beroende. En elak råtta som bara ville attackera. Behovet låg och gnydde i bakhuvudet och bara skrek. Jag kunde inte sluta. Det bara hände. Varje kväll. Som tidsfördriv, främst. Och så var det givetvis en kick.

Mina vänner, jag talar inte om alkohol. Eller droger. Jag talar om något mycket värre.

Fanpageolism [fanpageål'is:m].

Jag vet inte om det bara är i min bekantskapskrets som det här har gått fullständigt överstyr. Men jag går med i fanpages för allt möjligt. ”Pretending to text in awkward situations”, ”Stop chewing so loud” och fullständigt meningslösa sidor som beskriver mitt liv. Min facebook-sida har verkligen blivit som en dagbok. Alla mina konstiga beteenden fanns liksom.

Notera: fanns.

Nu har jag gått från 370 fansidor till 80. Och nu ska jag välja fansidor med omsorg. Jag är på avvänjning. 12-stegsmetoden. Visst är det så den heter?

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: alkoholism, facebook, fanpageolism, internet, sociala medier, teknik |

Johan Ronnestam har skrivit på Same Same But Different om ungdomars mediekonsumtion. Eller rättare sagt allmänbildande mediekonsumtion. Alltså hur ungdomar använder medier som gör dem mer bildade! Kunniga, helt enkelt! Det är intressant. Och som 13-åring anser jag mig ha ganska bra koll på ämnet. Eller i alla fall sett till mig själv.

I debatten som har pågått kring det här så har det mycket kretsat till att nyheter måste nå ut på ett bättre sätt.

Men något vi kan fundera lite på är om det verkligen är nyheter som är allmänbildande. Jag tänker göra det alla moraltanter i hela världen fruktar och säga att World of Warcraft är sinnessjukt allmänbildande.

Och Battlefield också. Och SMS. Och modebloggar. Och Twitter. Och att läsa nyheter om favoritbandet eller idolen.

Tappade Ella Bohlin, moraltant of all times (kristdemokrat också, förvånande?) kaffekoppen i backen nu?

Definitionen av att vara bildad och smart kommer alltid förändras. 40-talisterna ska säkert veta massor om Andra Världskriget, medan 80-talisterna förväntas kunna mer om teknologi.

Lyssna nu. Man hänger med i vad som är viktigt. Tsunamin var extremt viktig, och det intresserade många tonåringar och ungdomar. Likaså att Michael Jackson dog. Och de fick reda på det.

Levels i World of Warcraft är sjukt viktigt för vissa, likaså vilken gear man har.*  Metallicas album är viktigt för några. Andra Världskriget är säkert viktigt för några andra.

Det där är genomgående, i alla konsumtion av information. Behöver jag ta reda på någonting om Andra Världskriget, ja, då vet jag hur jag går tillväga och tar till mig den informationen. Behöver jag ta reda på någonting om situationen på Haiti, ja, då gör jag det.

Allmänbildning 2010 är att kunna ta reda på saker som är viktigt för en själv. Google finns. Jeez, vi klarar oss gott och väl. Ungdomar är allmänbildande. Nedvärdera inte den kunskapen, som för vissa anses oviktig, men som kommer att vara meriterande när vi tar över. Big time.

P.S. As far as I’m concerned (som det så tjusigt heter på internationelliska) – så ska uppnåendemålen i skolämnet samhällsorientering baseras mer på fakta än förmågor i den nya läroplanen. Är inte det sjukt?

* Jag namedroppar bara. Jag spelar inte World of Warcraft, så det här är gissningar!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (9) |
Taggat: allmänbildning, internet, mediekonsumtion, nya medier, ungdomar, world of warcraft |

Jag är beredd att göra detsamma. I punktform går han igenom det som för många verkar supersvårt till att bli hur lätt som helst. Tack, det här behövdes. Och ja, Ulrika och Mattias – webbredaktörer på Centerpartiet – är fantastiska.

Men jag har bara en liten reflektion. Punkt 3, att kvalité är viktigt i sociala media också. Han pratar där om ett YouTube-klipp, där han jämför Obama och Per Schlingmann, partisekreterare (m). I klippet med Obama är bilden skarp och upplyst, medan Schlingmanns video är grå och aningen suddig.

Jag vill dock hävda att jag föredrar det senare. Eller det beror lite på vad det är för budskap. Men om t.ex. en kommunalpolitiker i Stockholms stad ska spela in ett klipp där han snackar om… säg skyskrapor! Varför låta det kosta 20,000 kronor och dessutom kräva ett team? Jag skulle föredra om det var lite mer relaxat, typ en digitalkamera och lite snack bara. Blir det inte en lite mer personlig relation man får då? Eller?

Kvalité på video och kvalité på innehåll är två helt olika saker, dock. Och jag tycker nog det sistnämnda är viktigast.

Men om det är en reklamfilm eller en mer seriös ”satsning” från kanske Reinfeldt eller liknande – då ska det självklart hålla en viss standard!

Bara en liten reflektion…

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: bloggosfären, funderingar, internet, politik, politik och sociala medier, sociala medier, teknik |

Elker användes för första gången på internet någon gång i januari. På mikrobloggen Bloggy. Några timmar efter min registering flyttade jag till Jaiku, för att sedan återvända till Bloggy för att sedan återvända till Twitter för att sedan försöka med både Twitter och Bloggy för att sedan bara hålla mig till Twitter.

Däremellan har jag startat Elkers.se (först hos wordpress.com, dock).

Det här är en resa jag aldrig någonsin kommer ångra. Jag har vunnit massor.

I januari 2009 kammade jag hem 23 besökare. Under februari hade jag 103 besökare totalt. I mars nådde jag ut till 3,250 unika besökare på hela månden. Och sen dess har det ökat. November landade på 5,869 besökare med ett snitt på ungefär 196 besökare per dag.

Från att på en Google-sökning på mitt namn hitta klubbresultat i simning hittar man nu mitt namn omnämnt lite här och där. Det mesta är mina egna verk. Och det är det jag är stolt över. Inte över att vara omnämnd hos Bloggvärldsbloggen (även om det uppskattas!), utan att ha byggt upp mig själv.

Det där var en liten anekdot. Men den kopplar samman till det jag ska skriva lite om idag. Nämligen att man faktiskt kan dra nytta av sociala medier – oavsett vem man är. Jag började som 12-åring. Vad förhindrar ett företag från att göra samma resa som mig? En läsarskara på cirkus 200 per dag är inte helt oönskat av ett mindre företag.

För tekniken finns redan. Det är hur enkelt som helst. En hyfsat ny aktör för mig är t.ex. Dinwebb.nu – ett företag som låter dig som företag köpa hemsida. Med design, teknik och funktionalitet fixat av erfarna tekniker på Dinwebb kan företag lämna över webbdelen på någon annan som faktiskt kan det. Utifrån vad jag kan läsa får man rådgivning och konsultation. Verkar superbra. Det är sådana här företag, som anpassar sig efter kunden som är värda att prisas. Tusen gånger om. Om jag någonsin behöver anlita någon webbyrå, ska jag vända mig till Dinwebb. De har t.ex. gjort hemsida åt Borrkronan, ett utmärkt exempel på nystartade företag som vinner på webben.

Att finnas på webben har varit en enorm resurs för mig. Jag har knutits samman med företag och människor som kommer vara till stor nytta för mig i framtiden. Jag tror att om en nystartad företagare verkligen satsar på internet – kommer det även för denne ge stora, stora resurser.

Man pratar ofta om hur viktigt det är att synas för företag, men för mig handlar det snarare om dialog . Inte monolog – som många företag verkar tro är ”the thing” (av någon anledning?). Att föra konversation med kunder är extremt viktigt.

För på internet är inte företag och privatpersoner olika berättigade eller har olika förutsättningar. På internet räknas alla in till samma form av ”lag”. I den fysiska verkligheten tjänar inte en privatperson på att göra reklam för sig själv på gatan, vilket ett företag gör. På internet är det på lika villkor och vi vinner lika mycket på exakt samma handlingar. I den fysiska verkligheten förväntas en privatperson vara öppen för diskussioner, medan ett företag faktiskt kan avstå. På internet är det inte så. I sociala medier är man social. För jag vill bestämt hävda att 2009 är internet sociala medier. Hela tiden, oavsett vilken sida vi besöker.

Är man inte helt hundra på det där med webb finns det som sagt hjälp att tillgå. Seminarier om sociala medier och internet anordnas ofta, och det är superintressant att gå på – speciellt om man vill satsa på webben. SearchMeet är det senaste jag hörde om, en konferens om sök, marknadsföring och sociala medier. Ångrar att jag inte var där. Sådana konferenser kan ge massvis med inspiration. Om det är det tekniska som strular har jag ju nämnt t.ex. Dinwebb som ett utmärkt exempel på hur enkelt det är.

Med hjälp av internet vinner enormt mycket. Att finnas där och att föra dialog vinner man på, oavsett om man är privatperson eller ett företag. Människor älskar att diskutera. Dra nytta av det.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: fredagskrönika, internet, medier, ny teknik, sociala medier, socialt, teknik, twittra |

Vissa bloggar har väldigt välskrivna inläggstexter medan andra kanske har sitt guldkorn i kommentarsfältet (Mymlans texter är välskrivna också, det var inte så jag menade).

Och så har det nog inte alltid varit. I och med bloggars attraktion till en bredare publik de senaste två-tre åren (alltså, när det blev riktigt mainstream) har det också ökat antal människors benägenhet att kommentera.

Därför vill jag hävda att våra RSS-läsare är ganska föråldrade. Varför fokuserar inte den mer kring kommentarer till ett inlägg? I nuläget är det bara möjligt om man laddar ner massa Greasmonkeys, och det i sig är ett slag under bältet på flera RSS-läsare.

Vore coolt att se hur Google skulle lösa det här. Tänk er en Google Reader med fokus på blogginlägg och kommentarer i samspel. Awesomeness. För visst behövs det?

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: blogginlägg, framtid, funderingar, google reader, internet, kommentarer, noterat, ny teknik, rss, teknik |

Det digitala livet medför en språkutveckling. Akronymer såsom ”lol”, ”roflmao” och ”ccl” har mer och mer börjat integreras i det dagliga talet. Jag känner minst en person i min vänskapskrets som säger ”lol” dagligen, på fullt allvar.

Jag förundras över vilket stort inflytande sociala medier har fått på det svenska språket. Termen ”Bodströmssamhället” används idag flitigt. Vad många inte vet är att det var den piratpartistiske bloggaren Oscar Swartz som påbörjade användandet.

I och med att det svenska samhället konsumerar mer och mer sociala medier (vi surfar mer på bloggar och Facebook än någonsin, vill jag påstå) påverkas vi också av användarna bakom dessa. Deras språkbuk och vanor appliceras mer och mer på våra egna.

Om vi tittar på det gamla Sverige (utan någon som helst faktabakgrund, utan bara antaganden). Jag antar att det fanns mer lokala språkbruk (alltså att i en by talade man med vissa ord, i en annan med andra) och att det inte riktigt fanns samma ”rikstäckande” språk som det finns idag. Men med Internets framfart och sociala mediers utveckling har vi fått en motsatt utveckling. Eftersom vi alla har möjlighet till at kommunicera samt ta information från andras bloggar skapar det också ett mer rikt språk. Mogi är ett strålande exempel på detta. Hon införde ordet ”pördig”. Det har slagit. Folk använder det. För det mesta i skämtsammanhang, men på vissa håll används det i beskrivande form. Oavsett användningsområde har bloggare haft ett inflytande över språkets utveckling.

Vore det inte för bloggar hade inte enskilda människor kunnat sprida sitt eget språk och dela med sig av det till andra. Det var möjligt innan bloggar, men inte i samma utsträckning. Då krävdes det att man pratade med personen IRL (akronym för att visa att den också slagit).

Jag tror att det digitala samhället har en enorm förmåga att påverka och utveckla samhället – såväl på ett politiskt som språkligt sätt.

Jag ser det här som enormt positivt. Det som endast journalister hade förmånen att göra har nu blivit något varje människa kan göra.  Det svenska språket kommer att utvecklas till något enormt varierat och rikt om vi tillåter den här utvecklingen. Istället för att satsa på gammalmedia, bör vi istället rikta siktet mot de svenska bloggarna. Hur vore det med ett svenskt bloggstöd? Istället för presstöd, dvs. Det är kul att leka med tanken.

Smileys. Det är också ett språk som utvecklats tack vare sociala medier.Vi har gått ifrån att ha de allra simplaste och till att ha betydligt mer avancerade:  ^o), xP, D:, (; m.m. Det ger en enorm mimik i språket som hade varit svårare att visa utan. Att jag misslyckades redan på måndagen bevisar ju att det har fått ett stort inflytande på det svenska språket.

Språk utvecklas tack vare människor. Att människor med hjälp av sociala medier har större chans at nå ut medför en utveckling av språket. Det är fantastiskt. Vi lär oss, vi utvecklas, vi skapar.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: bloggosfären, det svenska, facebook, fredagskrönika, internet, massmedia, media, sociala medier, språk, språkutveckling, svenska språket, svenskhet, twitter, utveckling |

Och helt ärligt förtjänar de den. Den är bra snygg, det är den definitivt. Den känns rörlig och dynamisk, och det är positivt. Partiet framstår som modernt, nytt och fräscht (det är synd att de inte är det).

Moderaterna kom tvåa, och den är snygg den också. Men fortfarande framstår sossarnas som mer rörlig, på något vis. Gillar gränssnittet starkt.

Enligt mig kammar Vänsterpartiet hem priset för absolut fulaste. Statisk. Simpel (i dålig bemärkelse). Ful. Usch. Men en hemsida brukar spegla företaget, eller hur är det man brukar säga?

Bland ungdomsförbundens hemsidor tycker jag LUF har snyggast. Väldigt enkel, flashig och cool. Flashbildspelet högst upp är definitivt intressant. Grön Ungdom har fulast, helt klart. Man kan ju inte vara miljövän och skapa snygga hemsidor, eller.. jo?

Krassman skriver om detta.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (8) |
Taggat: bästa hemsida, centerpartiet, CUF, grafik, grön ungdom, internet, miljöpartiet, moderaterna, noterat, politik, rapport, snygg design, socialdemokraterna, teknik |

På något vis tycker jag att Wikipedia är en bra källa. Det är bra för att få en snabb överblick. Slå upp en term, ett land, ett ord… liksom. Inga djupgående arbeten med Wikipedia som flitigaste använda källa, det håller jag med om. Lite som Backend Media skriver här:

Wikipedia bör vara starten i ditt faktasökande, inte slutet.

Helt rätt.

Men ändå känner jag, när jag för tillfället sitter och skriver en uppsats kring nyhetsrapporteringen i Israel-Palestina-konflikten, att det är aningen kontroversiellt att i en uppsats lämna in källhänvisningar till Wikipedia. Trots att jag bara kollat väldigt allmän fakta och mest slagit upp termer där, som är svårt att finna på något instituts eller liknande hemsida.

Hänvisar man till Wikipedia i ett blogginlägg är det väldigt ”amgz” över det. Det är oprofessionellt, har jag fått erfara. För den stämmer ju inte.

Jag rekommenderar i alla fall inlägget som Backend Media publicerade. Det är läsvärt.

Vad tycker ni om Wikipedia i allmänhet? Bra eller dålig källa? Värt att använda överhuvudtaget? Personliga erfarenheter av grova faktafel?

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (5) |
Taggat: funderingar, internet, källkritik, teknik, wikipedia |

Nu har en vecka på mitt höstlov gått. Efter ett lov brukar det vara ganska kul att träffa alla kompisar man inte träffat på ett tag och snacka lite med dem. Men så slog det mig i måndags att – vafan? Jag vet precis vad alla har haft för sig. Jag vet precis vad de har gjort. Jag vet precis vilka som var på den där Halloween-festen. Allt tack vare sociala medier.

Alla festbilder laddas upp på Facebook. Alla uppdaterar vad de ska hitta på under dagen på Facebook. Alla berättar vad de gör i detta nu på Facebook. Alla skriver till sina kompisar på Facebook. Allt händer på Facebook.

Jag vet till exempel att Goran blev mer rädd för sin kompis Ibrahim än skräckfilmen han såg på i lördags. Jag vet att Jessy-Lin har bokat en resa till London i november. Att Martina tycker att Facebook är dött, att Hugo varit på tävling och att Tobias druckit julmust är inte nyheter för mig. Allting tack vare Facebook och bloggar.

Man kan ju fråga sig hur man ska se på det här. Farligt eller ofarligt? Många hävdar att om man sitter uppkopplad vid Facebook, MSN eller liknande social media-tjänst är man asocial. Jag resonerar så att man är miljontals gånger mer social än att sitta och prata med en kompis tvärs över bordet. Även om det förstås anses mer trevligt att prata in real life, så att säga!

Oavsett om det är farligt eller inte, så är det här häftigt. Att ständigt kunna hålla sig uppdaterad om vad ens kompisar sysslar med och se bilder i realtid trots att kompisen i fråga kanske befinner sig både en, två eller tre pendeltågsstationer bort. Eller varför inte en flygplats bort?

Sociala medier förändrar vårt sätt att leva (oj, vilken klyscha). Man uppdaterar inte sociala medier längre. Jag lever i alla fall min blogg. För mig är inläggsskrivandet inget konstigt längre. Jag uppdaterar min blogg lika naturligt som att jag går på toa och äter mat. Jag skriver på min Twitter lika naturligt som att jag säger hej till människor jag träffar och dricker vatten. Det är liksom inte konstigt. Och jag tror det är där den allra största förändringen i sociala medier har skett. Förut hade många Twitter, ännu fler hade bloggar och tusen gånger fler hade Facebook. Det användes, men det kändes mer uttalat, så att säga. Man sa ”oj, nu måste jag uppdatera min blogg”. Nu sker det automatiskt. Utan krux.

Jag ser inte den här utvecklingen som negativ. Internet tar större plats i våra liv. Allting vi gör i verkligheten flyttas nu ut på internet. Det är en väldigt rask utveckling, och jag förstår att folk reagerar. Artighetsfraserna försvinner eller flyttar mer eller mindre ut på internet. Eller i alla fall svaren. Hur man mår, vad man gör och vad man gjorde under lovet. Och det sker precis som jag skrev innan – utan krux.  Men jag tror som sagt inte att det är farligt. Vad tror ni? Debatten kring sociala mediers framfart är alltid lika intressant. Vad tror ni sociala medier kan innebära för faror?

När jag kommer tillbaka efter jullovet kommer det inte kännas konstigt alls att vara tillbaka. Jag kommer veta exakt vad alla fick i julklapp. Eller vart alla var på skidresa. Eller vad de tyckte om den nya Göta Kanal-filmen. Eller hur knäcken mamma lagade i år blev. Jag kommer veta det. Jag kommer strejka artighetsfrasen ”vad har du gjort på lovet?”. Just för att jag redan vet. Utan krux. Hur kommer du att göra?

(Hoppas inte ovan nämnda personer känner att jag outade för mycket av deras privatliv. Så går det när man är vän med mig på Facebook nämligen.)

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: bloggosfären, facebook, fredagskrönika, internet, internet i sociala sammanhang, lov, sociala medier, sociala revolutionen, socialisering, socialt, tekniska revolutionen |

Pass på! Det här kan bli skoj!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: google maps, internet, noterat, rapport, spel, teknik |

Tanken är alltså att vi ska, idag, försöka att inte använda oss av Googles tjänster. Youtube, Picasa, Gmail, Calendar, Reader, Search, Blogger och you name it. Kan tänka mig hur Blogspot-bloggarna ser ut idag…

Hur som helst. Det är intressant. Jag kan lugnt säga att Google förmodligen har en ganska klar bild över vad jag sysslar med. Min kalender, min mail, mina bloggar och så självklart mina sökningar kopplas alltid samman till Google. Lite läskigt är det, vilken stor kontroll Google ändå har över internet, och hur sjukt mycket pengar de förmodligen omsätter. Samtidigt älskar jag Google och deras tjänster. Gratis är gott, liksom.

Nån som prövat på No Google Day idag då? Hur gick det? Jag skulle aldrig klara det!

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (0) |
Taggat: google, internet, nätvanor, no google day, noterat, rapport, teknik |

Kolla här och här. Om de skulle vara borttagna finns en bild här.

Weird. Intressant. Spooky.

Uppdaterat: Lite research har gjorts av mig, och det verkar vara AFA, Antifascistisk Aktion som ligger bakom attacken. Inlägg har även tagits bort, det senaste ”riktiga” inlägget är från den 31 juli.

Uppdaterat 2: Spotlifes hemsida och andra Spotlife-bloggar är oåtkomliga. Oklart om detta beror på attacken eller inte.

Uppdaterat 3: Blondinbellas blogg är nere.

Uppdaterat 4: Spotlifes tekniker verkar jobba för fullt med problemet. När man nu går in på Blondinbellas blogg möts man av:

Bloggen är tillbaks under lördagen.

Spotlife

Hennes blogg stängdes dessutom av av säkerhetsskäl.

Sitter i taxin på väg hem från flygplatsen, får höra att böoggen är hackad av AFA. Vad lever vi i för värld!!! Stängde ner sajten tills vidare

Jag tror att fallet är densamma för alla Spotlife-bloggar samt hemsidan för nätverket.

Uppdaterat 5: Hemsidan för Spotlife är uppe igen.

Uppdaterat 6: Blondinbellas blogg är uppe igen. Hon kommenterar det hela här. I ett annat inlägg beskriver hon rädsla för att lämna ut sin nya adress dit hon flyttar.

Vi börjar ju att flytta på söndag så vi ska nog börja packa också. Just nu så vågar jag inte skriva mig på vår nya lägenhet på Lidingö eftersom jag inte vill att min adress ska bli offentlig efter alla hot som jag har fått av bland annat AFA. Måste ringa skatteverket och fråga hur man kan dölja sin adress (dom kan hjälpa till med sånt, idag har jag löst det med att fortfarande stå skriven hos pappa) Jag har ju gjort flera anmälningar hos polisen bara detta år gällande olaga hot och ofredande så jag hoppas att det går. Det är så tråkigt att man som privatperson ska drabbas och ska behöva känna sig rädd. Det är inte okej.

Poor, poor, Blondinbella.

Skrivet av Elias Giertz. | Permalink | Kommentarer (1) |
Taggat: AFA, bloggosfären, blondinbella, hacking, internet, noterat, rapport, sociala medier, teknik |