Östran är emot undantagsreglerna – men nyttjar dem

Publicerat den 08 februari 2010 av Elias Giertz

LAS debatteras flitigt, med all rätt. Det är någonting som faktiskt borde utplånas från jordens yta. Det är en fatalt misslyckad lag som skapar en statisk arbetsmarknad – något som miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet inte är hemliga med att visa sin uppskattning för, en statisk arbetsmarknad alltså. Alltså, en statisk arbetsmarknad! (För de som inte förstår – en statisk arbetsmarknad = inte bra).

Men här har socialdemokraterna skjutit sig själva lite i foten. Samtidigt som man på Östran, socialdemokratiskt ägt, skriver följande på ledarplats:

Den möjlighet som borgerligheten i samarbete med Miljöpartiet har givit mindre företag att godtyckligt undanta två personer från turordningsreglerna vill vi således riva upp.

Hahaha, och nu kan jag faktiskt inte sluta skratta. Annie Johansson var den som berättade om det här, i alla fall för mig, och jag har typ aldrig garvat så mycket av skadeglädje som nu. För nu utnyttjar man helt plötsligt detta undantag!

Gulligt, tycker jag. Liknar lite den argumentationen jag körde i femman. Skönt att se att det finns vissa partier på högstadiet, i alla fall!

Nåväl, låt oss hoppas att det här kanske lär de en läxa om att LAS inte alltid är så bra!

Andra bloggar: Dayana Jadarian, Lotta Nilsson

Inlägget taggades med , , , , , , , . Permalink.
  • Sorgligt nog så visar du rätt stor brist på förståelse vad gäller LAS, kanske förklarar varför du är emot lagstiftningen? LAS är vad man kallar en dispositiv lagstiftning, detta betyder att arbetstagare (reppresenterad av facket) och arbetsgivare kan förhandla bort ex turordningsreglerna om man kommer överens om detta. Faktum är att just detta är hela poängen med LAS.

    Turordningsreglerna skapar ett incitament för fack och arbetsgivare att sätta sig ner och förhandla. Vanligen vill nämligen varken facket eller arbetsgivaren att turordningsreglerna skall tillämpas rakt av, därför tjänar båda på att komma överens. Skulle de däremot inte lyckas så finns LAS som en klar och tydlig regel om vad som då gäller.

    Skulle man däremot ha en lagstiftning som gynnade antingen arbetsgivaren (ex arbetsgivaren bestämmer själv vem som får sparken, eller som gynnar facket (ex facket bestämmer). Så skulle den gynnade parten inte ha något större skäl till att sätta sig och förhandla. Skulle LAS som du skriver utplånas från jordens yta, så riskerar vi i Sverige att få ungefär samma situation som i stora delar av Europa där varje gång ett företag varslar så hotar facket med strejk (eller går ut i strejk). Att facket gör så är inte så konstigt, de har ju inget annat alternativ om de vill kunna påverka, då måst så att säga tvinga arbetsgivaren till förhandlingsbordet. Men denna modell ger upphov till mycket fler konflikter på arbetsmarknaden vilket är nationalekonomiskt kostsamt. LAS är ett skäl till varför vi har så få konflikter på den svenska arbetsmarknaden.

    Så att östran använder möjligheten att i förhandlingar med facket frångå turordningsreglerna är inte dubbelmoral, utan hela meningen med lagen.
  • Viktor, du visar med all önskvärd tydlighet precis vad som är problemet med LAS: De företag och anställda som facket har ett gott öga till kan klara sig helskinnade, medan de som valt att inte hoppa upp och sätta sig i fackets knä inte kan räkna med något stöd. Varför ska svensk lagstiftning subventionera och uppmuntra medlemskap i en viss typ av förening när föreningsfriheten är en grundläggande mänsklig rättighet?

    Mina ingångar är som följer: 1) Företagaren äger företaget och bör få göra som hon vill, precis som den som äger ett hus borde få göra vad hon vill inuti det. 2) Det är inte de anställda, utan fackpampar, som gynnas av LAS; icke-medlemmar och andra som har en svagare ställning missgynnas och kan inte räkna med något stöd.

    Självklart vill facket ha kvar LAS. Den låser ju in de medelålders anställda och stänger bekvämt ute de ungdomar och invandrare som annars kan komma in och störa den fackliga idyllen. Praktiskt för dem? Ja. Moraliskt? Nej.
  • Karl, Först och främst noterar jag att du inte bemöter det argument jag för fram utan istället väljer att angripa facket som skapelse i sig. Och ifrågasätter varför man skall uppmuntra medlemskap i facket.

    Förklaringen är väldigt enkel. Regleringen av den svenska arbetsmarknaden bygger på avtal mellan jämbördiga parter. Tanken bakom detta är att avtal är mer flexibla än det alternativ som finns nämligen lagstiftning. Istället för att politiker exempelvis skall bestämma vad som är en skälig minimilön så gör helt enkelt arbetsgivare och arbetstagare det. Då kan man dessutom få olika lösningar på olika marknader (minimilön för handelsanställda kanske inte behöver vara samma som för industriarbetare).

    Men skall detta system fungera måste det finnas två parter, en för arbetsgivaren och en för arbetstagaren. En organisation, eller sammanslutning för arbetstagare kallas för fackförening. Att medlemskap uppmuntras bygger helt enkelt på att systemet bara fungerar så länge tillräckligt många är medlemmar. Men det står dig fortfarande fritt att vara medlem eller att stå utanför.

    Nu är det ju knappast facken på något sätt unika i att ha makt att företräda en grupp, i stort sett hela förenings sverige bygger på samma tanke. Inom universitetet har vi kårer som fyller samma roll. Och nationellt har vi partier, som ju också är en förening som du i mån av intresse kan vara medlem i. Är du medlem i ett parti, särskilt om detta parti sitter i regeringen har du ju helt klart större möjlighet att påverka lagstiftning än vad en medborgare som inte är med kan göra.

    Sen till dina två påståenden:
    1) Det finns mig veterligen inget demokratiskt land där företagaren får göra som hon vill. I demokratiska länder finns det alltid regler som säger vad som är okej och vad som inte är det. Antingen består dessa regler av lagstiftning eller av avtal men regler finns alltid. Förklaringen är väldigt enkel, i de länder där det inte finns en fungerande modell med avtal som arbetstagare ser som rättvisa så tenderar dessa arbetstagare att rösta fram politiker som skaffar fram regler lagstiftningsvägen. Inte så konstigt då arbetstagare oftast är fler än företagare. Sen varierar ju vad folk tycker är rättvisa regler mellan länder, tid och kulturer.

    2) Om du nu anser att facket fungerar dåligt så är det ju bara att bli medlem och försöka byta ut de du kallar fackpamparna.
blog comments powered by Disqus