Bloggosfären är nog det finaste jag någonsin sett. Faktiskt. För ungefär ett år sen satte jag in foten i den där omtalade världen, på riktigt. Tidigare hade jag snubblat över någon blogg här och där, läst lite om Blondinbellas bravader och läst kompisars bloggar – såklart. Men när jag började blogga fylldes mitt nystartade Google Reader-konto drastiskt. Jag kände mig som en del av bloggosfären.
Jag tror att den här samhörigheten man känner i den svenska bloggosfären är unik för just Sverige. Jag har läst bloggar ur såväl den norska, amerikanska, brittiska, tyska och danska bloggosfären och där känns alla mindre gemensamma. Det känns lite som att man inte riktigt vet vilka alla är. Jag har ganska stor koll på bloggare i Sverige, trots att de inte har kanske fler än 80-90 läsare per dag. Så fort Göteborg kommer upp på tapeten i något samtal förs mina tankar automatiskt till Johan Wigmo, vars blogg jag gissar på inte har en enorm besökstrafik (no offence, Johan, den är bäst!).
Och är inte det ganska häftigt? Att jag associerar en icke-celebritet som jag haft några enstaka Twitter-konversationer med, med Göteborg? Jag kommer liksom till och med ihåg Johans profilbild.
@just_tea omkom i en bilolycka för inte så länge sedan. Riktigt sorgligt, tycker jag. Och folk beklagade sig på Twitter. Människor grät. Och det här gjorde de utan att egentligen ha träffat Tea. Men alla visste liksom vem hon var. I den svenska bloggosfären – där känner vi varandra.
Jag skulle kunna prata åtskilliga timmar om exempel på hur vi i den svenska bloggosfären faktiskt stiftar riktigt bra bekantskaper med varandra. För det här är unikt, förstår jag det som. Det här fenomenet upplever jag inte finns i någon annan bloggosfär.
(Det går att ha åsikter kring huruvida bloggosfären är på en nationell basis eller en internationell, men jag står fast vid att den är nationell och utgår ifrån det.)
Nåväl. Den här bloggosfären är något jag tycker vi ska värna om. För, med en sådan trygghet som existerar kommer också en motivation till att blogga. Och vi bloggar bra. Riktigt bra. Såväl Sverigedemokrater som Centerpartister komponerar faktiskt välskrivna inlägg. Lantortsbor och storstadsinvånare bloggar som att det inte fanns något imorgon. Och de gör det bra.
Vi har en bloggosfär att värna om i Sverige. Det tror jag de flesta håller med om.
Vad jag noterat på senaste tiden är dock att den fria bloggosfären är på väg att försvinna. Blondinbella satte ribban. Hon sålde sin blogg till företag. Hon lät sig själv ta betalt för att skriva positivt om företags produkter. Ganska förjävligt, måste jag säga. Men ur marknadsföringssyfte och ur ett ekonomiskt perspektiv – en väldans bra deal.
Jag har länge gått runt och trott att sådant bara förekommer bland de större bloggarna. Ni vet, när man läser typ ”åh, jag testade precis X-dieten, den funkar såååååå bra!”. Sådant förekommer väl bara bland kändisarna? Eller?
Well. Jag har mottagit tre erbjudanden från företag om detta. Att skriva om deras produkter. Jag har accepterat två av dem, men då har det också hängt på att jag har fått skriva vad jag vill utan några som helst hakar. Att jag får skriva dåligt som bra. Men jag är ganska säker på att det här snabbt kan skifta. Att företagen inte tillåter bloggare att ha dessa krav (och då kommer jag inte gå med på något, vill jag uppmärksamma er på).
Det finns en fara i att företag kommer att börja dominera den privata bloggosfären. Alltså den del av den svenska bloggosfären där privatpersoner härjar. Om företagen får in en fot här och får privatpersoner att göra reklam i zoner där det tidigare varit helt neutrala och icke-partiska texter – då har vi problem.
Dels så försvinner det varma och trygga klimatet där alla känner sig välkomna. Just för att korporativa intressen köper bloggares åsikter, och på så vis sätter själva intresset för att tjäna pengar framför viljan att hitta in i en varm gemenskap efter.
Men sen så försvinner också, som sagt, de neutrala texterna. Det är skillnad på att bli tillfrågad om att recensera en produkt för pengar. Det har vi sett länge i den kulturella världen. Såväl tidningar som radioprogram tar ju mer eller mindre emot ”mutor” från förlag för att recensera deras böcker. Men det är skillnad på att recensera och att skriva en beställd åsikt. Jag har, i alla uppdrag jag har åtagit mig, som sagt fått skriva min ärliga åsikt. Om det villkoret försvinner, vilket jag tyvärr fruktar att det gör, kommer vi att lämna den välskrivna bloggosfären, as we know it. Då går vi in i en köpt bloggosfär. USA är väl mer eller mindre redan där, jag tycker alla amerikanska bloggposter mer eller mindre verkar köpta.
Men USA hade inte gemenskapen. De hade inte det. Men Sverige har det. Och jag är rädd för att den försvinner. Den bloggosfären jag tror vi alla älskar – faktiskt.
Det här är vad jag tror – men ack fruktar. Vad tror ni? Känner ni av samma fenomen? Och så kan vi ju ta en generell diskussion – är det okej att ta emot pengar för att skriva inlägg, recension eller ej?
Tyck till i kommentarerna. Jag vill veta vad ni tycker!
